Februari hade slagit till med kyla, dålig ekonomi och flunsatopp. Vad tror ni engagerade författare mest? Ingetdera.
Författarkåren, åtminstone den delen som besöker bokmässan i Göteborg, är skakad i sin själ. Det fria vindrickandet ser ut att utebli.
Under tidigare år har monterutställare kunnat lassa in vin på bokmässan, och på startkvällen kunnat erbjuda montermingel.
Men efter att bokmässan tillåtit den rasistanstrukna tidningen Nya Tider att delta råder även nya tider på andra plan. All försäljning av alkohol under kommande mässa, till exempel vid montermingel, ska ske via företaget Gothia.
Och så fick bokmässan sitt Winegate.
Stora aktörer har självfallet råd att anlita Gothia, men många – ja, väldigt många – söker alternativ för mingel utanför mässans område.
Vinet tycks ha stor betydelse för författare.
De författare som känt sig förfördelade har kunnat trösta sig med gratis vin och lite småplock. Lyckosamma, upphöjda kollegor har inte behövt anstränga sina stipendiestinna konton.
En författare utan vin (helst gratis) är som en otankad bil. Den kör inte långt.
Förstår bokmässans arrangörer vad de utsätter författarkåren för? Förra året utsattes den för det tvivelaktiga nöjet att behöva beblanda sig med nazister.
Men frågan är om Winegate inte är etter värre?
Eftersom jag för egen del är författare unnar jag mina kollegor ett glas vin eller två. Stor konsumtion av vin gör självfallet skada, men kan i begränsad omfattning bringa såväl lugn som glädje åt författare som när bokmässan är avslutad återgår till vardagen och skriver nya romaner, diktsamlingar, barnböcker och fackböcker som så väl behövs i vår samtid.
Den frizon som bokmässan har haft sedan starten verkar nu vara reglerad och därmed underordnad vårt tråkmyndiga Sverige där ingen vuxen människa utan uppenbart besvär och till dyr penning ska kunna dricka ett glas i samband med kultur.
Om inte Nya Tiders medverkan knäckte bokmässan (färre besökare), kan den hårda regleringen kring vinet göra det. Ty i vinet vilar sanningen och kanske också bokmässans framtid.
Men omvänt: Tänk om farsoten spred sig till vår hemvist och att vi i våra bibliotek eller på våra bokfestivaler kunde köpa ett glas vin under en litteraturkväll – hemska tanke!
Lugn, vän av ordning! Än har den mänskliga evolutionen – åtminstone i fallet med oss svenskar – inte nått så långt.