Sedan 2016 har han lett hopplandslaget till EM-, VM och OS-medaljer och är den framgångsrikaste förbundskaptenen någonsin för ett svenskt hopplandslag.
När Henrik Ankarcrona håller träningar runt om i landet gör han det med förhoppningen att kunna inspirera unga ryttare.
– Jag tycker det är viktigt att komma ut i landet och få en uppfattning om var vi står. Det är kul med alla nivåer, du måste ju börja någonstans. Kan vi fånga upp de unga ryttarna så är det fantastiskt, även om det nu inte är mitt jobb att göra det. Det är alla tränare ute i landet som arbetar med det.
Andra dagen på kursen tillbringas med att hoppa bana. Ett gäng unga ryttare värmer upp sina ponnyer, ryttarna är koncentrerade på vad som komma skall, hästarna frustar. Ett gäng mammor och en morfar är funktionärer: krattar vid hindrena och höjer och sänker bommarna.
Klara Grönlund hoppar banan med lånade B-ponnyn Betty Bo – hennes egen ponny kommer hon rida på nästa ridpass. Hon är en rutinerad elvaårig ryttare som redan ridit Kurirenmästerskapen och slog till med vinst när hon debuterade som tioåring. Klara Grönlund har hunnit träna för Henrik Ankarcrona tidigare eftersom han besöker Norrbotten lite då och då, första gången omkring 1997:
– Jag var inte så gammal då, säger 43-åriga förbundskaptenen.
– Det här är stort för de här tjejerna, att få träna för Henrik Ankarcrona. Det är verkligen en sporre, säger mamma Anna Grönlund.
Felice Johansson, med nioåriga connemaran Bogberry Jonny, säger att hon får många tips om hur hon ska utvecklas som ryttare.
– Hur jag ska få honom framåt till handen och inte bromsa, det är mycket grunderna som gäller, säger hon.
Något som Henrik Ankarcrona trycker på:
– Det är grunderna som är viktigast, oavsett nivå. Vilka råd jag ger är beroende på ekipage, jag är inte ute efter att göra stora förändringar. Förhoppningsvis har ryttarna en kort- och långsiktig plan med sina tränare och det är inte min roll att ändra i den.
Han ger ett generellt råd till ryttare i Norrbotten som alla kanske inte har tillgång till ridhus:
– Snöträning är jag ingen expert på. Men det är alltid bra att variera ridningen så man inte blir fast på banan hela tiden. Hästarna mår bra att ridas på olika underlag, säger Henrik Ankarcrona.