Pandemin har förändrat livet. För Luleå hembygdsförening har det inneburit att de populära stadsvandringarna ställts in.
I årets kanske enda stadsvandring tar vi oss till kvarteret Skatan. Som läsare av Norrbottens-Kuriren är du härmed inbjuden. Du behöver inte ens gå, det räcker med att läsa vidare.
– Jag brukar kalla det för Luleås gamla stan. Det är ett av få kvarter där man har lyckats bevara rester av det gamla Luleå, berättar Margaretha Andersson som är en av våra ciceroner.
Luleå hembygdsförening grundandes 1984. Ordförande Curt Björklund svävar en aning, men landar till slut på runt 400 medlemmar. Det är svårt att veta det exakta antalet eftersom all föreningsverksamhet i princip har legat nere sedan pandemins utbrott.
Föreningen har sin bas på Rödlundska gården på Köpmangatan intill stadshuset. Den lilla vitmålade träbyggnaden klarade sig undan stadsbranden 1887 och tillhör centrumhalvöns äldsta hus.
– Den är troligen byggd på 1600-talet, men tyvärr värnar inte Luleå kommun om sina gamla byggnader. De låter i stället husen förfalla. Rödlundska är i stort behov av att rustas upp och målas, säger Margaretha Andersson.
Under våren och sommaren har huset stått stängt och övergivet.
– Det är för trist, säger Eva Gradin. Normalt brukar vi hålla öppet hus varje lördag med föreläsningar, men det har inte gått i år. Nästan alla i föreningen befinner sig i riskgruppen.
Det blir istället en historisk vandring i Luleå centrum, där Ulf Garney pekar ut platsen där general Kaminskij lär ha bott 1809. Under det finska kriget invaderade ryska trupper den svenska kuststräckan ända ned till Umeå.
Kaminskijs våning i Luleå finns inte kvar, men det gör däremot skomakare Spegels trähus i korsningen Stationsgatan och Tullgatan, som en gång i tiden utgjorde stadens yttre gräns.
Utanför låg marker som kallades Rövareskatan och Rövareviken, men som inte var farligare än att stadens borgare lät sina kreatur beta på ängarna på vad vi i dag kallar Gültzauudden.
1982 flyttades skomakare Albert Spegels hus hit från korsningen Köpmangatan - Timmermansgatan. Skomakargården har sedan dess begåvats med ytterligare en våning, men Margaretha Andersson har personliga minnen från tiden när hela familjen samsades på markplanet. Skomakarn idkade sin hantverkargärning i ett uthus och avled i september 1941.
Strax intill på Tullgatan står Kaptensgården som lär ha fått sitt namn efter en sjökapten. Det ståtliga tvåvåningshuset har också flyttats till kvarteret Skatan. Tidigare var det beläget på samma plats som Berlins numera nedlagda modeaffär vid Köpmantorget.
– Jag minns båda husen mycket väl. Som barn funderade jag över hur det kom att det bodde så många i det lilla huset, medan i det stora huset bodde det bara en gammal tant, berättar Margaretha Andersson.
På andra sidan skomakare Spegels hus, längre bort på Stationsgatan, står ett hus med en mer modern historia. Fram till 1984 låg det på Skeppsbrogatan 35, granne med rättcentrum. Huset lär ha ägts av åkare Fahlén, minns Margaretha Andersson.
Den 13 januari 1984 uppvaktade konstnärstrion Elisabeth Englund, Eva Persson och Anna Toresdotter byggnadsnämndens ordförande Aron Marklund som inte gav några utfästelser efter mötet, men i november samma år räddades huset undan rivning och fick en ny placering i en miljö som klassificerats som kulturhistoriskt bevarandevärd.
Vi går längs en grusad väg som skär rakt igenom kvarteret. Det är en av få gatstumpar i Luleå som inte har något namn. Numera är vägen inte öppen för genomfartstrafik.
Curt Björklund erinrar sig att en av hans skolkamrater bodde i kvarteret, men den flickan vågade han inte besöka för hennes pappas var maskinist och skulle sedermera bli den sista befälhavaren på färjan som trafikerade Luleälven och utgjorde förbindelselänken till Bergnäset.
Han pekar mot en två våningar vitmålat trähus med brutet tak.
– Det här huset är sannolikt byggt av någon som återvänt från USA. Det har ett valmat mansardtak, en byggstil som kom till Sverige med de återvändande emigranterna. Genom att bryta taket på det här sättet fick man full takhöjd även på övervåningen, upplyser Curt Björklund.
Samtliga kvarter i den här delen av staden har begåvats med fågelnamn, men namngivningen av kvarteret Skatan kan vara äldre än så. Ingen vet ursprunget med säkerhet, men det finns en tänkbar koppling till det fornsvenska ordet skata som häruppe i norr kan ha betydelsen udde. Det är inte särskilt långsökt att tänka sig det här området som en udde innan landhöjningen skred till verket.
Med sina genomgående träbyggnader är det lätt att en promenad i kvarteret Skatan blir en resa till en svunnen tid. Några hus är visserligen byggda på 1980-talet, men i gammal stil. Området har fått behålla sin karaktär med uthus på gårdarna.
Sedan 2010-talet ingår de flesta lägenheterna i en bostadsrättsförening, men historiskt befolkades de här kvarteren mestadels av diverse sjöfolk; sjömän, maskinister och lotsar.
– I slutet av 1800-talet var tomterna på Skatan varken kvadratiska eller rektangulära. Det var tätt och krokigt mellan gränderna. Flera av dem finns inte längre kvar som till exempel Punschgränd och Knivskärargränd, berättar Margaretha Andersson.
Om gränderna fick sina namn under samma ödesdigra kväll förtäljer inte denna historia, men det låter onekligen som det gick rätt vilt till i kvarteret Skatan förr i tiden.