Det var en lokal tv-station som avslöjade att ett 20-tal LKAB-anställda misstänktes för fusk med arbetstiden och att de riskerade sparken.
Nyheten fick ett enormt genomslag. Men det var uppgifter som LKAB helst hade behållit för sig själva.
- Det här är ju en negativ historia från början till slut. Vi hade inget intresse av att sprida den eftersom det handlar om interna förhållanden och inte på något sätt gynnar LKAB, men någon hade uppenbarligen en vilja att det skulle komma ut, säger Fogde.
Det första hon gjorde efter det första samtalet med tv-journalisten var att ta kontakt med LKAB:s personaldirektör Grete Solvang Stoltz.
- Jag berättade bara att historien var ute. Sedan hade vi ett samtal där vi gick igenom hur vi skulle göra och hur mycket vi ville berätta. Eftersom det gällde anställda var det henens bord, och en utredning pågick. Vi valde först att hon själv skulle sköta kontakten med journalisterna, men mediestormen blev så stor att det blev omöjligt.
"En hektisk period"
- Det enklaste är ju ofta att den som har ansvaret och direktkunskap svarar, men trycket blev så hårt att hon inte längre klarade att jobba. Hon fick bara prata med journalister hela dagarna. Då bestämde vi att vi skulle växla över och att jag skulle ge henne avlastning.
Kan du beskriva hur de här dygnen var?
- Det var...väldigt mycket samtal. Det var i princip ett heltidsjobb. Och det var ändå bara en av tre LKAB-händelser som intresserade nationella medier under en hektisk tvåveckorsperiod.
Lotta Fogde har en bakgrund som journalist, vilket hon tror att hon hade stor nytta av när mediestormen blåste som hårdast.
- Jag vet ju vad jag själv skulle ha ställt för frågor och det stämmer ofta med de frågor som kommer. På så sätt kan jag ju förbereda mig. Har vi svaren redan eller är det något jag är tvungen att ta reda på? Jag kan liksom jobba i förväg.
Med facit i hand - är du nöjd med den bild av LKAB som media förmedlade?
- Jag har svårt att använda ordet nöjd, för det fanns ingen vinnare i den här tråkiga historien. Men jag tror att vi kunde minimera skadan.
Felaktigheter i media
Det finns ändå saker som fortfarande stör Lotta Fogde. Som att hon satt inne med all information och kunde se hur det spreds direkta felaktigheter i pressen. Hon vill inte berätta vad, men säger att det har kliat i fingrarna många gånger.
- Journalister fick uppgifter från källor som inte alltid stämde och visst har man velat säga hur det egentligen förhåller sig, men vissa felaktigheter har vi medvetet låtit bli att rätta. Det florerar ännu felaktigheter som inte blivit dementerade.
Varför?
- För att det skulle riva upp historien igen. Vi har gjort bedömningen att det skulle göra mer skada än nytta.
När det gällde förhandlingarna mellan LKAB och Gruvtolvan var det locket på från båda håll, något som Fogde ser som både en självklarhet och en hederssak.
- Det var av hänsyn till de inblandade. Dessutom fanns det ingen anledning att gå via journalister. LKAB:s och fackets representanter satt ju vid samma bord och kunde föra ett samtal i lugn och ro.
Fler informatörer i dag
När Lotta Fogde anställdes på LKAB 2008 var det tre personer som jobbade med information. I dag sitter totalt nio informatörer i Luleå, Malmberget och Kiruna. Så viktig är informationen för LKAB. Och är det något hon har lärt sig på fem år så är det att en gruva alltid väcker ett stort intresse.
- Det är lokalen gruva som är så intressant. Det är väl bara flygplan och gruvor som lockar journalister på det sättet. Tyvärr har många journalister fortfarande en galen bild, antingen från en kinesisk kolgruva eller en engelsk 50-talsfilm.