FN-tjänsten i Gaza höll på att kosta honom livet

Det var i mars 1966 som då 24-årige Arne Kannikko åkte till Gaza för en sexmånaders tjänstgöring iförd den klassiska blå baskern. Den svenska FN-bataljonen bestod av fyra kompanier, varav ett stabskompani där Arne Kannikko ingick. Uppdraget gick ut på att patrullera och övervaka gränsen mellan Israel och Egypten. Den svenska förläggningen låg i centrum av staden Gaza.
Besköts med sex skott
På juldagens natt upptäcktes att två män tagit sig över den mur som omgav förläggningen. Arne Kanniko slet till sig sin kulsprutepistol och sprang till platsen med en vakthund. Männen hade försvunnit och Arne Kannikko gick med hunden längs muren. Hunden fick upp vittringen på en av männen. När Arne Kannikko var tio meter från mannen sköt den flyende sex pistolskott mot sin förföljare.
- Jag hade en två meter lång lina till hunden. Alla skott gick mellan mig och hunden. Det var nära ögat den gången, berättar Arne Kannikko.
Han kastade sig i skydd och besvarade elden med sin kulsprutepistol.
- När jag kastade mig i skydd slog jag armbågen i en sten och blötte ner mig i en vattenpöl. I mörkret kände jag att uniformen var blöt och tänkte att han träffat mig i armbågen och att det var blod. Men som tur var sköt han dåligt. Annars hade jag inte suttit här nu, säger Arne Mannikko och ler.
Det visade sig senare att inbrottstjuvarna var palestinier som försökt stjäla vapen från den svenska förläggningen. Händelsen slogs upp med stora rubriker i de svenska rikstidningarna.
Stor fattigdom
Trots den livshotande händelsen hade Arne Kannikko goda relationer till den palestinska lokalbefolkningen.
- Det var väldigt hyggliga människor. Om man behandlade dem väl blev man väl behandlad av dem. Men de levde i stor fattigdom, säger han.
Arne Mannikko hade revisorsansvar för förläggningens mäss och blev genom detta god vän med en palestinier som hette Tjou och var barmästare i mässen.
- En väldigt bra karl. Tyvärr vet jag inte vad som hände med honom sedan.
Arne Kannikko hade även kontakt med den andra sidan - israelerna.
- Vi stötte ihop med israeliska gränstrupper under våra bevakningsturer. De var trevliga och eftersom de kunde prata engelska så snackade vi med varandra. Vi brukade idka byteshandel med dem och byta cigaretter mot mjölk.
"Bra kamratskap"
Arne Kannikko har aldrig ångrat sin FN-tjänst - trots att den höll på att kosta honom livet. Några år senare gjorde han FN-tjänst på Cypern.
- Det är fantastiskt lärorikt. Man måste resa för att förstå hur andra människor lever och för att vidga sina vyer. Och det kamratskap vi hade var otroligt bra, inte bara inom den svenska truppen. Vi umgicks också med FN-styrkorna från de andra länderna och blev goda vänner med dem, säger han.
Det var FN-tjänstgöringen som väckte Arne Kannikkos intresse för att resa. Han har bland annat besökt Kenya, Sri Lanka och Filippinerna.
2004 återvände Arne Kannikko till Gaza efter 38 år.
- Mycket hade naturligtvis förändrats, men en del gator och byggnader kände jag igen. Visst väckte det många minnen och känslor, säger han.
Arne Kannikko följer intensivt den senaste tidens våldsamma utveckling i Gaza genom tv och tidningar. Hans röst darrar när han pratar om dödandet och våldet.
- Det är fruktansvärt det som sker. Civilbefolkningen lider. Värst är det förstås för barnen, säger han sorgset.
Tror du att det någonsin kommer att bli fred i det här området?
- En fred verkar omöjlig så länge Hamas styr i Palestina. Och israelerna är oförsonliga - men samtidigt måste man förstå att de ser det som att de slåss för sin existens. Inte ser det hoppfullt ut...det gör det inte, säger Arne Kannikko och skakar på huvudet.