Gunnar Andersson, pensionerad bonde i Vitvattnet, har hört av sig till redaktionen efter att ha läst artiklarna.
Han berättar att han under många år har kämpat för vildblommorna i Kalix tillsammans med Jan Ahlm, som varit med och tagit fram Norrbottens flora.
– Det är ju så att vildblommorna i allmänhet inte kan konkurrera med gräset som får vissna ner eller ligga kvar och bli gödsel. Och om det lagras mycket gräs som multnar ner och bygger på, ja, då blir det ett tillhåll för till exempel råttor.
Gunnar Andersson är allvarligt oroad för vildblommornas fortlevnad.
– De skulle gynnas om man istället slog ner allting på hösten och tog bort det slagna för att få en mer magen jord, där vildblommorna trivs. Men genom att göra gräsmatta av det mesta, är vi på väg att utrota alla vildblommor Norrbottens inland.
Jan Ahlm i sin tur berättar att han har skrivit till både Kalix kommun och till Vägverket flera gånger för att protestera.
– Förut klippte man första gången så fort blåklockarna slog ut och nästa gång när blåklockorna lyckades komma igen litegrann på hösten.
I år har han dock lagt märke till att det inte är lika hårt klippt överallt. Områden som har lämnats i fred är idag blåa av blåklockor.
– Jag tror att det är fler och fler som har insett att humlor och bin måste få sin mat. Dessutom är det i många fall är onödiga kostnader med gräsklippningen. Det blir ju aldrig så högt till att börja med och innanför vägstängslet är det inte nödvändigt att klippa, säger han.