Övningen utförs inom ramen för crossbordertraining-konceptet som finns mellan Sverige, Finland och Norge.
– Det är grunden till att vi kan genomföra en sådan här övning, säger Louise Levin, kommunikationschef för flygvapnet.
– Det är en nordisk samövning. Sedan bjuds nationer in och de nationerna kan vara, eller inte vara, Nato-medlemmar.
Sverige och Finland som inte är medlemmar är två av de länder som arrangerar övningen inom det nordiska samarbetet. Övningen utförs på uppdrag av regeringen.
– Vad de är anslutna till spelar ingen roll när det gäller den här övningen. Det är inte en Nato-övning utan ett nordiskt samarbete, säger Louise Levin.
Fler Nato-anslutna medlemsländer har deltagit i övningar i Norrbotten de senaste åren. Schweiz, som liksom Sverige är alliansfritt, har varit med under tidigare övningar.
– De är inte med i år – varför kan jag inte svara på. De har alltid varit med tidigare.
När inbjudningarna är utsända är det upp till varje nation att svara och säga vilka styrkor de i så fall ställer till förfogande. Under ACE 19 används Nato-procedur.
– Vi måste kunna genomföra övningen på ett säkert sätt, säkerställa att vi gör på samma sätt. Att vi är vana nomenklaturen, hur vi uttrycker oss, hur orderverk ska skrivas, det är Natoprocedurer. Om en större sammansatt koalition skulle lösa en uppgift tillsammans, då måste man ha ett sätt att jobba efter, så att det är säkerhetsmässigt också, säger Louise Levin.
Sverige är i praktiken inte alls alliansfritt, menar Lars Gyllenhaal, författare och militärhistoriker.
– Vi är med i en allians och den heter EU. Det verkar som om det fortfarande måste kommuniceras. Tyvärr så hänger både neutralitet och alliansfrihet kvar i debatten, men så är det ju inte längre. Vi är varken neutrala eller vill vara neutrala. Vi är med i EU och då finns Lissabonfördraget. Det är ingen hemlighet. Däremot är vi inte med i någon allians av någon mer militär karaktär.
Ett mål med Lissabonfördraget, som trädde i kraft 1 december 2009, var att stärka EU:s röst mot omvärlden och att få medlemsstaterna att samarbeta mer när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik.
– Det är lite svårt det här, att kommunicera. Det är inte så att man i en mening kan göra allt det här begripligt. Det är en utmaning som jag tycker att statsmakterna borde ha antagit för länge sedan och kommunicerat tydligare.