En vinterkväll i New York kör universitetsforskaren Richard in i bilen framför honom. Han erbjuder snabbt den andra föraren, en ung kvinna, att betala skadorna som uppstått på det fordon hon kör. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Kvinnan, som heter Evelyn, är nämligen papperslös flykting från Guatemala. Och bilen är inte hennes, utan tillhör familjen Leroy som hon illegalt arbetar som barnflicka hos. Inte nog med det. I bakluckan ligger en död kvinna.
Kathryn, den döda kvinnan, hade en affär med Frank, mannen i familjen Leroy. Något Frank såklart ville dölja för sin fru, vilket är anledningen till att han skjutit Kathryn.
Richard, som inte vet vad han ska tro, tar hjälp av sin kollega och hyresgäst Lucía. De två är varandras motsatser: Richard är den sakliga och lite tråkiga akademikern medan Lucía är full av energi och värme. Som läsare förstår man snabbt att det kommer att uppstå kärlek dem emellan. Givetvis skiljer sig deras inställning till Evelyn också åt. Richard vet inte om han tror på historien och anser inte att det är hans plikt att hjälpa henne ur knipan. Lucía är mer naiv och börjar snabbt planera hur de ska dumpa liket, för att rädda Evelyn.
Som väntat smittar Lucías godhet av sig på Richard, och de ger sig alla tre ut på en bilfärd för att bli av med kroppen. Det är dock inte den här berättelsen som är den huvudsakliga, utan de sidospår vi får ta del av. Både Richard och Lucía delar på något sätt Evelyns erfarenhet av att vara på flykt. Lucía flydde från Chiles militärdiktatur, medan Richards pappa flydde undan nazisterna som jude i Europa.
Tillbakablickarna tar oss långt ifrån New York. ”En oväntad sommar” är en lektion i såväl Latinamerikas som Europas politiska historia. Men Isabel Allende är inte bara folkbildare, utan också opinionsbildare.
Det politiska budskapet är tydligt: det är inte ett val att vara flykting; och Donald Trump får sig flera kängor. Men som ofta i Allendes romaner står romantiken i fokus och vi får inte bara ta del av karaktärernas flykthistorier utan också av deras tidigare kärleksförhållanden.
Det är ingen slump att flera av Allendes böcker filmatiserats. Hon gestaltar såväl personer som miljöer med en otrolig skicklighet, det är lätt att se allt framför sig. Också i personbeskrivningarna lyser Allendes aktivism igenom: Det är starka kvinnor som porträtteras, medan karaktären Richard är ängslig och nervös. Efter halva boken anser jag mig känna Evelyn, Lucía och Richard väldigt väl och när boken är slut har jag svårt att sluta tänka på dem.
Romanen rymmer mycket. Gängkriminalitet, trafficking, missbruk och rasism är bara några av de ämnen som avhandlas. Men mest är det en bok om kärlek. Lucía och Richards växande känslor för varandra är det som för handlingen framåt. Och även om Allende både opinions- och folkbildar är det främst berättare hon är. Jag hoppas att även den här romanen får bli film. För det är inte bara en, utan flera, historier om hur viktigt det är att hjälpa varandra och visa medmänsklighet för människor som flyr från krig och fascism.