Sirpa Kähkönen skildrar Finlands såriga mellankrigshistoria, förföljelsen av den politiska vänstern efter det blodiga inbördeskriget. Det är en period som länge inte tålt det finska dagsljuset. På svenska finns romanen ”Granitmannen” och faktaboken ”Livsöden i Finlands bortglömda fångläger”.
Nu finns den första delen av Kuopiosviten på svenska. I ”Brudar i svart” är huvudpersonen Anna som växer upp på den fattiga finska landsbygden i det tidiga 1900-talet. När hennes mamma dör flyttar hon till Kuopio och får arbete som tjänsteflicka i en läkarfamilj och får möta överklassen.
I metropolen Kuopio träffar hon också Lassi, sjömannen som gått i land och bär på revolutionära ideal och kommunistiskt engagemang. De gifter sig, hon i svart bruddräkt för brudklänningen ska kunna användas också efter bröllopet. Hon får ett barn, men det är dödfött. Maken Lassis engagemang i politiken kryper fram först när Anna hittar papper som uppmanar till demonstrationer.
Det gör man inte ostraffat och på Annas 21-årsdag grips Lassi och döms till sju år i straffarbetslägret Dragsvik, utanför Ekenäs. Annas liv rasar samman. Hon träffar Lilja, en annan kvinna i samma situation, och det blir ljuspunkten, något av en räddning. Lilja uppmanar Anna att göra sig fri, bryta upp, kanske emigrera.
Så blir det inte. Släktbanden är starka och en kvinna överger inte sin man. En svärdotter som gjort det, rymt från vidriga förhållanden efter emigration till Sovjetunionen förskjuts av släkten. Anna blir medveten om vad hennes frigörelse skulle kosta. Hon stannar hos sin frånvarade man även sedan hon fått veta att han har ett förhållande med en annan kvinna, också politiskt.
Sirpa Kähkönen är en skicklig berättare, finstämd i skildringarna av klassmötet i läkarfamiljen. Till det nyansrika hör episoden när Anna är otrogen, ett engångsgligg när drifterna pockar på efter år av avhållsamhet. Det är familjens vän som släppts ur politisk fångenskap och är lika svulten på en kvinna som Anna är svulten på en mans närhet. Den ömsesidiga driften är snabbt tillfredsställd och det skildras så skickligt.
Kvinnorna står i centrum för Kähkönen, i läkarfamiljen den barnlösa doktorinnans öde som hemmafru och senare änka. Sedan svärmodern, hon som styr familjen och som styr Anna också tills Anna träffar Lilja. Av Lilja får hon veta att det finns ett annat liv för en kvinna, inte bara ett instängt äktenskap.
Efter denna första roman i Kuopio-serien är det bara att hoppas på att de sex övriga också ges ut på svenska. Sirpa Kähkönen är läsvärd, enkelt uttryckt.