1917 års Finlandiapris,
Finlands motsvarighet till vårt Augustpris, delades ut i början på december. Priset som funnits sedan 1984 är liksom Augustpriset egentligen tre olika, på vardera 30 000 euro.
Finlandia junior, det vill säga priset för bästa barn- och ungdomsbok, gick till Sanna Mander för bilderboken ”Nyckelknipan” om de boende i ett höghus.
Fackbokspriset gavs till Rita Kylänpää för biografin om den kontroversielle ekofilosofen Pentti Linkola.
Det skönlitterära priset, som alltid blir mest uppmärksammat, gick till författaren Juha Hurme (född 1959) för boken ”Niemi” (Udden) som handlar om Finlands historia, från ursmällen i universum för 13 miljarder år sedan, till år 1809, när Sverige förlorade Finland till Ryssland.
Huvudtemat i boken är hur den finska kulturen, liksom alla andra, är en blandning av många olika kulturer och språk, som mötts och blötts och påverkat varandra under årtusendenas gång. Trots den här utvecklingen menar Hurme att man naturligtvis kan vara stolt och glad över sin egen kultur och lära sig mer och mer om den.
Juha Hurme är annars mest känd som teaterregissör och talför, kunnig debattör i YLE:s, den finska radions, kulturprogram. I sitt tacktal vid prisutdelningen hyllade Hurme det svenska språket och den finlandssvenska 1900-talslitteraturen, som berikat den finska kulturen och inte minst hans eget liv.
Hurme, som bott några år i Sverige, talade i slutet svenska, för att ännu mer betona tvåspråkighetens vikt. Han avslutade med att skämtsamt säga till dem som inte förstod slutet: ”Opetelka ruotsia, juntit = Lär er svenska bondtölpar”. Naturligtvis fick Hurme en del kritik för sina ord. Den sannfinländske ministern Sampo Terho, sedan december också partiledare för Blå partiet, en utbrytargrupp från Sannfinländarna, krävde en ursäkt från pristagaren. Han fick också en sådan, men Hurme ansåg ändå i sin ursäkt att ministern kanske borde skaffa sig en större mössa (vanligt skämt i Finland), eftersom han var så trångsynt att han bara fastnade för skämtet i talets slut och inte på huvudsaken, rikedomen i att ha två språk.
Vi får hoppas att Hurmes bok snarast översätts till svenska, eftersom det mångkulturella samhället och den svenska kulturen är ett så aktuellt och omdiskuterat ämne även i Sverige.