När Gunilla Sundström på söndagen den 1 april besökte sin 85-årige pappa Ernst som är sjuk i Alzheimers sjukdom och vårdas på Solbackens Vård- och omsorgsboende blev hon förfärad över den syn som mötte henne.
– När han öppnat upp täcket så var han helt blöt i kiss ändå upp till sin t-shirt han hade på sig, det var gult av kiss. Det stank urin och sängkläderna var genomblöta och han var genomblöt och kall, säger Gunilla.
Gunilla uppskattar att hennes pappa legat utan tillsyn i tio, elva timmar.
– Då tillkallade jag personal och sa att han var helt nedkissad och har legat i det här och då kommer personalen och säger: ”Oj då, kvällspersonalen har inte bytt innan han gick och lade sig. Sedan har han legat hela natten då, han har inte blivit tittad till på under natten, då skulle ju någon ha upptäckt att han skulle varit dyngblöt. Det hör till saken att han i sin sjukdom inte kan meddela sig heller. Han vet inte hur ett larm fungerar, han kan inte säga till, han kan inte resa sig ur sängen själv. Han är helt sängbunden.
Vad tänkte du när du såg honom?
– Jag blev förskräckt, det var förnedrande. Det var, tycker jag, inte människovärdigt att ligga så i stinkande urin, iskall, i nedpissade blöjor och kläder och med dörren stängd.
Gunilla är oroad över situationen på boendet.
– Allt det här tycker jag är gräsligt att komma och se min far i det här skicket. När jag förväntar mig att han ska få vård och omsorg.
– Jag känner mig inte trygg i att han får den omvårdnad han både betalar för och som han är berättigad till, säger hon.
Gunillas pappa Ernst var tidigare under livet en engagerad och aktiv person.
– Han har varit en engagerad människa i Luleå, en profil inom tennis kan man säga. Han har varit en så engagerad människa för andra i hela sitt liv så jag tycker att han är värd att få det tillbaka nu när han är sjuk och behöver den här omsorgen, säger hon.
Gunilla har anmält händelsen till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
– Mitt önskemål för min pappas del är att han inte ska behöva ligga blöt och kall i kiss. Han ska ha rätt att ligga i torra sängkläder och få en skön sömn. Det är det minsta man kan begära och att man har en regelbunden kontroll och tittar till honom. Det är det jag hoppas på.
Samtidigt som hon riktar kritik mot boendet påpekar Gunilla att personalen alltid varit tillmötesgående och snälla mot henne och hennes far.