En oförglömlig konsert gav folkmusikern Ale Möller och Norrbottens kammarorkester i en sista och avslutande konsert i turnén med det gränsöverskridande utbytet, där världar möts, inte bara geografiskt sett.
Och det tajmade ju bra med festivalens ideologi.
Ale Möllers redan öppna sinne för att tolka svensk folkmusik tas till ännu högre höjder med kammarorkestern och gästartisterna; den senegalesiske koraspelaren Solo Cissoko, jazzpianisten/kebordisten Mats Öberg och slagverkaren Olle Linder. Nämnas bör också konsertmästaren violinisten, Brusk Sanganeh.
Det hela är så högklassigt, professionellt och samtidigt så lekfullt. En skivinspelning av samarbetet skulle vara toppen.
Trots att de bara är två, får duon Symbio fram ett otroligt fylligt ljud som fyller hela lokalen. Det avancerade instrumentet vevliran, som var populärt i Sverige på medeltiden, har ”uppfunnits på nytt” av Johannes Geworkian Hellman. Detsamma kan sägas om ackordeonspelaren LarsEmil Öjeberget. Deras rytmiska spelstil för tankarna till genrer som electronica och metal medan de virvlande melodierna minner om folkmusik och tradition. En meditativ mix som låter skotsk, fransk, nordisk, medeltida och framför allt, väldigt eget och originellt.
Sara Parkman och Sa-mantha Ohlanders turnerar med ny skiva och föreställningen ”Matriarkerna” där de lyfter fram kvinnor som haft stor betydelse för den svenska folkmusiken.
En hel del av showen ägnas kvällens gäst, Siv Burman som spelat i gruppen Burträskara. Hon har varit ute i byarna i hela Västerbotten och samlat in och dokumenterat en hel visskatt som kanske gått förlorad annars. Fint framträdande, synd bara att det inte blir så mycket tid över till Sara och Samanthas egna coola tolkningar av svensk folkmusik.
Pitefolk har som tradition att alltid boka ett ”balkansväng”-band. Den här gången var det det bulgarisk-svenska bandet Lele Lele Orchestra som stod för att höja partystämningen. Fina musiker som visar på bredden av bulgarisk och romsk musik. Härlig stämsång och musik i högt tempo.
Som vanligt tog sällskapet Balkandansarna upp en ringdans med publiken framför scenen. Många hade svårt att hålla koll på fotarbetet i denna snabba dans men det är härligt att se att folk roar sig och har kul.
Publikantalet var inte dåligt men hade kunnat var bättre. Festivalarran-görerna har ändå gjort det bra genom att låta mycket hända på en sammanhållen yta. I foajén framträdde hela tiden duktiga musikelever från folkhögskolor.