Det är närheten till havet och naturen som lockar. De vidsträckta vyerna och vågorna som skvalpar i takt med vinden. Hemma på Junkön har Felicia Thurfjell spenderat många sommarlov med fiske och försäljning. Nu äger hon egen stuga på ön och vill i framtiden leva och bo där på heltid.
– Planen är att driva vidare familjeföretaget, sätta upp ett hus på ön och leva mer självständigt. Nu försöker jag mest stötta och hjälpa, samla på mig erfarenheter för framtiden, berättar 23-åringen.
Vid sidan av livet på Junkön bor hon i lägenhet i stan och jobbar två dagar i veckan som ekonomiassistent. Hon dras till kontrasterna.
– Jag pendlar mellan de bästa av världar. Umgås med kompisarna i stan och är på stugan i Junkön resten av tiden.
Familjen flyttade ut till Junkön på heltid när hon var åtta år. Det är bonuspappa Lars och hans kusin som drivit fiskeföretaget på ön i generationer. En totalomställning för Felicia som knappt metat tidigare.
Hon pratar förtroligt om barndomssomrarna på ön. Om hur hon och bonuspappan Lars, som är fiskare på heltid, vittjade laxryssjor.
– Det var fascinerande, att se de stora fiskarna i båten som sprattlade och slog. En upplevelse jag aldrig glömmer. Intresset växte och det blev ens levebröd på något sätt.
Men hon har inte alltid velat rota sig där. Tvärtom, på gymnasiet pluggade hon ekonomi och planerade för att ta sitt pick och pack till storstaden efter studenten.
– Jag har alltid drömt om Stockholm. Men efter gymnasieåren fick jag upp ögonen mer och mer för Junkön och tappade till slut helt intresset. Jag började jobba och fick nya perspektiv på livet, började uppskatta allt som redan fanns omkring mig - friheten, lugnet och naturen. Jag blev hemmakär på nytt.
Hon pluggade inte vidare, utan istället föddes en ny dröm.
– Att klättra på karriärstegen blev plötsligt mindre viktigt. Istället fann jag min plats i företaget och ville utveckla den rollen vidare.
Felicia gick ner till halvtid på jobbet i stan och fann en ny mening i tillvaron. Nu är målet att bli fiskare på heltid, berättar hon.
–Jag föll för hela livsstilen - arbetet och processen; från att fiska, till att förädla och sälja den. Alla friheter som det innebär. Inte ett 7-16 jobb, utan man kan lägga upp tiden och dagarna lite mer som man vill.
Lyckan finns i det lilla.
– Jag märker att jag uppskattar årstidernas skiftningar mer därute än i stan. Allt har sin charm, lugnet på vintern liksom livet och rörelsen om somrarna. Många skulle nog i dagens stressiga samhälle må bra av att vara mer bortkopplade från jobb och det moderna samhället.
Tror du det är fler som söker en ny typ av livsstil som du?
– Ja, det märks. Fler väljer att lämna storstaden och flytta ut på landsbygden. Fler tar sig ut och uppskattar livet på skärgården - stillheten, tystnaden och lugnet. Också ett helt annat intresse för att handla lokalproducerat än tidigare.
– Däremot kanske inte så många som väljer att ta över familjeföretag som bedriver fiskeverksamhet. Jag hoppas att blir en föryngring.
Samhörigheten med det vilda, djuren och det oförstörda som barnet Felicia kände i fiskebåten består. Redan finns avtryck på ön. Hästarna upptar mycket av tiden.
– Finns inget härligare än att rida ut längs stränderna på Junkön.
Kanske är det en livslång kärlek.