Rosa oktober är en stiftelse i Luleå som genom arrangemang i företag och på offentliga platser samlar in pengar till bröstcancerforskningen och till de som drabbas av bröstcancer.
Konstnären San Lundberg är i samarbete med företaget Lindbergs konst och ramar med och drar in pengar. Hon målar live mitt bland en massa tränande människor på Helex gym som för två år sedan anslöt sig till Rosa oktober.
- Tavlan ska auktioneras ut till högst bjudande. Förra året målade jag en tavla till förmån för Alzheimerfonden. Jag drabbades själv av hjärnstress i samband med att många i min närhet dog under en och samma period. Det innebar total kollaps. Jag hittade inte hem, jag kunde inte laga mat till mina barn eller göra något överhuvudtaget och jag fick ingen hjälp av samhället. Min vuxna dotter förväntades hjälpa mig.
Kärlek i Luleå
San Lundberg, 45, är född och uppvuxen i Stockholm. Innan kärleken för fem år sedan förde henne till Luleå bodde och verkade hon i Örebro i 23 år. Det var där hon utbildade sig i måleri och skulptur men hon har egentligen varit konstnär sedan hon var fyra år gammal.
- Vi flyttade från Djursholm till världens fulaste hus i Årsta. Jag ville förändra världen genom att vara konstnär. Det började med regalskepp. Pappa som kom från en redarsläkt lärde mig att måla fullriggare. Jag fick veta att seglen fylls när det blåser bakifrån...
- I tonåren kallades jag för Lilla Dali för mina surrealistiska drömlandskap.
Målar kvinnor
Som vuxen har San Lundberg målat kvinnor och åter kvinnor. Hon är intresserad av kvinnan som fenomen, av alla stora händelser i kvinnors liv från barn till tonåring, kvinna, mamma och mormor/farmor.
- Kvinnan förväntas vara så stark hela tiden. Jag förlorade mitt första barn i samband med födelsen. Paula dog strax efter att hon föddes men jag fick höra att jag var ung och att allt skulle ordna sig. Mjölken rann till, jag skulle hålla i barnet och så fanns det inte där. Men kvinnan förväntas klara allt utan att reagera.
Generös människa
San Lundbergs uppväxt präglades av att båda hennes föräldrar hade alkoholproblem. Hon fick i stor utsträckning klara sig själv. Hennes stora stöd och förebild var faster Sussie Bjuvstedt Edwards som tillsammans med kända kvinnor som Alice Babs och Marianne Bernadotte bedrev välgörenhet.
- Faster Sussie var legendarisk journalist på Expressen. Hon gjorde Wallraff-reportage, till exempel tog hon anställning som städerska för att skildra städerskors arbetsförhållanden. Hon var vän med kungafamiljen och vän med städerskor. Hon delade aldrig in människor i fack och hade inga fördomar. Faster var den generösaste människa som jag känt.
I Milano
Faster Sussie satte djupa spår i San Lundberg. Hon lever i hennes anda, vill hjälpa medmänniskor och tycker om välgörenhet. Hennes konstnärskap har tagit henne ut i världen för utställningar. I februari i år ställde hon och hennes dotter Malin, som ägnar sig åt foto, ut i Milano.
- Malin slog igenom internationellt, säger hon.
Världens bästa gallerist tycker hon finns i Luleå, nämligen Helén Lindberg på Lindbergs konst och ramar.
- Hon är en fantastisk yrkesmänniska och medmänniska. När mamma var sjuk ringde hon till mig flera gånger om dagen.
Sjuk mamma
San Lundbergs mamma Ulla-Britta levde i Luleå sin sista tid i livet, nära San och hennes familj. Hon fick en plats på den speciella avdelningen för vård i livets slutskede på Midskogens äldreboende.
- Mamma levde med problem hela livet. De sista nio månaderna av sitt liv var hon svårt sjuk och vi visste alla att hon skulle dö. Hon vårdades av Midskogens änglar och somnade till slut in i mina armar.
Hon berättar att hon har sin mammas aska i en urna hemma.
- Någon dag ska jag paddla ut på havet med mamma. Där ska jag ta avsked av henne. Det blir bara hon och jag.
Kulturcentrum
Hon bor med sin kärlek Tommy Wikström och yngsta dottern Lovisa, 9 år, i Sunderbyn. De har också ett litet hus i Granträsk utanför Morjärv.
- Stugan har fått namnet "Kärleken". Där ska jag tillsammans med en kompis bygga upp ett kulturcentrum. Det ska bli ett slags vuxenkollo för kulturarbetare där man till exempel ska kunna återhämta sig efter sjukdom eller skriva en bok.
- Tommy, som är sjukgymnast, och jag jobbar båda med hela människan, inte bara vissa delar. Vi vill lyfta fram det positiva i människor och förändringar som människor kan göra för att må bättre.
Tror på sig själv
San Lundberg påpekar att hon inte är någon "jantemänniska". Hon vågar tro på sig själv och hon älskar att lyfta andra. Bredvid sitt måleri och skulpterande har hon också gett ut några böcker. Diktsamlingen Under tiden är den senaste och hon berättar om förordet.
- Jag avslutar förordet med orden "Den här boken kunde lika gärna ha varit skriven av dig". Det är så jag ser det. Jag säger till mig själv och till andra "fy fan vad du är bra".
När vi möter henne lägger hon med hjälp av dottern Lovisa grunden till tavlan som ska auktioneras ut till förmån för kvinnor som drabbats av bröstcancer.
Ett redskap
- Färger och former förmedlar känslor, hjälper oss att få tag i minnen, förlöser oss och gör oss fria. Att måla är att hjälpa andra att utvecklas. Folk brukar fråga om det inte är svårt att skiljas från sina bilder. Det är inte det. Jag ser mig som ett redskap som skapar glädje åt andra. Barn tycker om att ge bort saker. Det gör jag med.
Hon vet inte vad bilden som hon ska måla live på Helex ska ha för motiv. Jag gissar på en kvinna eller flera kvinnor. Det är mycket lågt odds på den gissningen. San Lundberg målar så gott som uteslutande kvinnor.
Utställning
Hela Helex gym är fyllt med San Lundbergs kvinnobilder under Rosa oktober. Hon har utställning på sina gamla bilder samtidigt som hon målar den nya.
- De där tavlorna slog jag igenom med 1997/1998, säger hon och pekar på en serie på tre Picasso-inspirerade kvinnobilder bredvid det ställe där den nya bilden växer fram.