Han som vi valt kalla Sven sitter häktad misstänkt för stöld och olovlig körning. När vi ringer honom är det en tung men ändå klar röst som hörs i telefon. Sven berättar öppet om sitt läge. Han har åkt in och ut mellan behandlingshem, häkten och anstalter en stor del av sitt 50-åriga liv.
– Här är man inlåst själv i en cell 22 timmar om dygnet. Det blir mycket tankar och enormt mycket ångest.
Vi pratar om hans liv som pappa med tanke på att det på söndag är fars dag.
– Barnen är det bästa jag har. Jag har blivit pappa två gånger, första gången var jag 22 år. Just fars dag i sig är väl inte så stort, men nog minns jag år då jag fått kaffe och tårta på sängen. Det har funnits sådana tider i livet. Presenter med böcker, kalsonger, sockar, ja det vanliga. Men det finaste är de vykort man fått, och teckningar. Det är det bästa.
Att vara från sina barn är smärtsamt alla dar säger Sven som har en vuxen son och en tonårig dotter.
– Just dottern vill jag finnas mer för, hon är ju så ung. Jag saknar henne något enormt. Vi bor i samma stad men jag vill inte hon ska se mitt missbruk, så jag känner jag måste hålla mig undan. Det känns som ett stort misslyckande. Det gör ont.
Han har i perioder bott med båda barnen, varit förälder på halvtid och kunnat leva drogfri.
– Men så har det hänt något som utlöst en reaktion och då är det kört. Då kommer drogerna in i bilden igen.
Kontakten med omvärlden från häktet där Sven nu suttit i fyra veckor består enbart av brev. Sven betalar tio kronor portot och försöker prioritera det för de 90 kronor han får totalt per vecka som häktad. Man kan även ansöka om ett veckosamtal i telefon med anhöriga, ett övervakat samtal med personal i rummet.
– Just nu är jag absolut inte någon bra pappa. Barnen har båda två berättat hur de mår av att jag är borta. Jag har lovat en massa saker och gett hela min familj hopp, men sedan skiter det sig ändå. Man slår rätt mycket på sig själv då. Man blir så besviken. Det är ju inte meningen lura någon, men drogerna är så starka att jag inte kan stå emot.
Sven tror att hans straff den här gången blir runt ett halvår.
– Det är en sak vara drogfri på behandlingshem eller när man är inlåst. Svårigheterna börjar när man kommer hem. Så, de anhöriga tycker det är lugnast när jag är inlåst någonstans. Då kan de andas ut ett tag, då vet de åtminstone var jag är.