När Sean Banan ockuperar LKAB-scenen på fredagskvällen är det som en studsande duracell-kanin i upplösningstillstånd - som får publiken att gå "bananas". Det är så sjukt löjligt att det blir - jag förbannar mig själv för att jag säger detta - bra. Hans låtar tycks inte ha något budskap alls, men själv verkar han faktiskt vilja förmedla någon sorts "var-dig-själv-känsla", vilket han lyckas fånigt bra med innan man börjar fundera på saken lite närmare.
Mångsysslare
För är inte hela han, hela artisten Sean Banan, en roll som han spelar? Han fjantar väl knappast runt så där hemma i köket och "skakar rooompaa" till fräsandet från stekpannan - eller är det precis det han gör? Svårt att avgöra. En sak är
i alla fall säker, figuren Sean Banan har fått oss svenskar att dra på smilbanden mer än en gång under de senaste åren, genom att dyka
upp i program efter
program i svensk tv.
Det hela började med Floor Filler för sex år sedan och fortsatte därefter med Cirkus Möller, Djävulsrallyt, Sommarkrysset, Let’s Dance och Äntligen fredag i en rasande fart. I år har han hunnit med förvånansvärt mycket - både att skämma ut sig totalt i Melodifestivalen och dessutom spela in en totalt värdelös långfilm, som om det inte vore nog med musiken.
Jullåtar mitt i sommaren
Frågan är vad Sean Samadi, som han egentligen heter, borde satsa på. Musiken, skådespeleriet, dansandet eller komikerkarriären? Kanske borde han enbart ägna sig åt att skaka rumpa, vilket han ju är riktigt bra på, i stället för att göra larviga jullåtar - som han spelar nu, mitt i sommaren (?!) - och misslyckade covers på nationalsången, som den där förbaskade "Seanafrika"-låten som jag hade önskat slippa denna annars så ljuvliga sommarkväll i Kiruna.