I familjen Modig finns barnen Sixten 9 år, Alma 7 år och Eskil 1 år. Sixten hann gå ett år i skolan i Vitå innan beslutet om att skicka byns alla barn med buss till Råneå. De snart tre terminer som gått har inneburit både tidiga morgnar och stora logistiska problem för familjen berättar Erika Modig.
– Det går inte att jobba heltid på rimligt sätt, utan man får justera arbetstider och i många familjer måste någon av föräldrarna gå ner i arbetstid. Under coronapandemin har många jobbat hemifrån och då kunnat vara hemma och ta emot barnen, men det går ju inte i längden, säger hon.
Erika har varit föräldraledig med yngsta sonen Eskil då var rutinen att få igång alla barnen tidigt på morgonen för att hinna i tid till bussen. Nu när hon börjat jobba igen är morgonrutinen att lämna yngsta sonen på förskolan i byn medan Alma och Sixten lämnas till fritids innan skolan och hon själv åker in till stan för att vara på plats på jobbet halv åtta.
– När jag var föräldraledig med Eskil kunde Sixten åka med skolbussen här nerifrån vägen istället för att först åka till fritids. Men det blir ju stressigt det också eftersom den går redan tio över sju på morgonen. Och eftersom alla barnen är så små kunde jag inte lämna något av dem ensam hemma så alla barnen blev ju tvungna att följa med.
Alternativet att släppa iväg barnen ensam till bussen går inte menar Erika då de ska kliva på längs vägen där hastighetsbegränsningen är 90 kilometer i timmen.
–Det finns varken busskur eller en vägren för barnen att stå på, men på vintern plogar en granne upp lite snö i diket där de kan stå. Det går inte att släppa iväg barnen själva, det kan vara mulet som i dag eller mörkt på morgnarna under vintern.
Erika Modig berättar att de försökt att få hastigheten sänkt längs sträckan, men att Trafikverket sagt nej.
–Trafikverket tycker inte att barn under 12 år ska vistas längs vägen överhuvudtaget då det inte är trafiksäkert och ser därför ingen anledning att sänka hastigheten. Jag håller med om det, men vad är alternativet. Kommunen säger att det är vårt ansvar som föräldrar att se till att barnen får en säker väg till skolan, och det är vi fullt medvetna om. Men det är också kommunens som sett till att vi måste ta det ansvaret utan att ordna med rätt förutsättningar för att vägen ska vara säker.
Helst av allt vill hon se att kommunen öppnar skolan i Vitå igen, men blir det klart med en friskola ser hon det som självklart att låta barnen börja där. Sonen Sixten håller med:
– Bussresorna är jobbiga och jag måste stiga upp så mycket tidigare än när jag gick i Vitåskolan, säger han.
– Elevunderlaget finns och vi vet att många familjer skulle flytta till en by där det finns en fungerande skola, fyller mamma Erika i.
Nu utreder kommunen återigen byskolornas framtid där man inte ännu hunnit flytta eleverna till annan skola, men backar inte på beslutet där det genomförts.
– Det är klart det är jättetråkigt, det hade ju varit bra om kommunen tittar på siffrorna igen och ser att man tog beslut på fel underlag. Dels ökar barngrupperna och det finns en vilja att flytta till en bygd som kan locka med en kommunal skola. Det är så lätt att man jämför med hur det ser ut i stan. I Sinksundet exempelvis är det 50 genom byn och en trottoar så att inget barn tvingas vistas på vägen. Det borde vi också ha.