Själva mätpunkten är belägen på skuggsidan av det röda huset på Skurholmsberget. Mätproceduren är numera förstås digitaliserad. Men länge satt där en glastermometer uppsatt på utsidan av det första fönstret i allrummet på nedre våningen, som lästes av manuellt.
Någon var tvungen att vika varma sovtäcket åt sidan, gå upp och läsa av termometern varje morgon. Klockan åtta på vintern och klockan nio på sommaren.
I dag är termometern utbytt mot en liten väderstation och digitaliserad avläsning. Så länge strömmen är på och hårddisken fungerar mäts och loggas temperaturen automatiskt.
Det är många av tidningens läsare som känner igen familjenamnet Bohnsack. Speciellt om man är intresserad av väder. Sedan 1921 har samma släkt på Skurholmsberget sett till att avläsa temperaturen varje morgon.
En gång i månaden har alla siffror sammanställts, ett medelvärde räknats ut och rapporteratstill denna tidning som lika regelbundet har sedan någon gång kring mitten av förra seklet låtit trycka det. Skulle det utebli i tidningen kan man vara säker på att någon läsare hör av sig och undrar vart det tagit vägen.
Hur kommer det sig att en familj håller ut och fortsätter med detta under så lång tid? Speciellt under de många år då en manuell avläsning krävdes. Sitter det kanske i generna? För här handlar det om temperaturmätare i rakt nedstigande led. Den som startade det hela, hette inte Bohnsack utan namnet var August Nordström.
– Det var min farmors far, han var folkskollärare. Han ville lära barnen i skolan att räkna medeltal och kom på idén att låta eleverna mäta temperaturen, säger Lars Bohnsack, fjärde generationen och den som numera, tillsammans med makan Camilla, axlat huvudansvaret för mätning och sammanställning.
Vi sitter i köket hemma hos familjen och på bordet framför oss finns många pärmar med tidningsklipp och en låda fylld av små anteckningsböcker där August Nordström bland annat noggrant fyllt i de avlästa temperaturerna. Runt bordet finns också Camilla Bohnsack, gift med Lars och dottern Klara, 17 år. Dessutom har Göta Bohnsack, 92 år, tagit cykeln från stan för att slå sig ner en stund.
– Det började 1921 och de första två åren antecknade August parallellt med skoleleverna utomhustemperaturen utanför huset. Sen fortsatte August av eget intresse, berättar Göta Bohnsack, som tidigare bott i det röda huset och då hade ansvar för mätningarna.
Där har vi nog förklaringen på att det ibland uppges att familjen mätt temperaturen sen 1923 och ibland 1921. Det är i alla fall samma släkt som sett till att det blivit gjort i alla år.
Det är förstås inte första gången familjen har besök från pressen.
– Det finns ett intresse för vädret. Att ni från Kuriren sitter här nu är väl ett bevis på det, säger Lars Bohnsack.
Tillbaka till August Nordström. Farmors far till Lars. Han hade intresse för att skriva, författade bland annat boken ”Luleåkultur” och medverkade ibland i tidningen. Det var anledningen till att temperaturerna hamnade i tryck. Sen har det bara fortsatt.
Genom åren är det många familjemedlemmar som ryckt in som avläsare. Camilla Bohnsack, som alltså gift in sig i familjen, tog ofta hand om det när hon var hemma under småbarnsåren.
– På den tiden utetemperaturen lästes av manuellt var det en klockradio som hjälpte till att påminna om tiden, säger hon.
Det slipper familjen nu och de behöver heller inte längre ordna vikarier när de är bortresa. En liten hårddisk, stor som en större tändsticksask, en väderstation och några sladdar har löst det på ett automatiskt sätt. Om det inte blir haveri förstås. Det har inträffat och därmed är september månad 2014 för alltid förlorad. Då blev enheten som registrerar informationen strömlös och all data raderades.
– Jag har faktiskt kollega på jobbet, en professor, som är intresserad. Han brukar själv mäta och kolla av mot vår statistik om det stämmer. Han undrar fortfarande om det inte går att återskapa informationen som försvann, säger Lars Bohnsack.
Digitaliseringen innebär också att sonen Erik, som studerar till maskiningenjör på Chalmers och för tillfället gör praktik i Calgary i Kanada, kan koppla upp sig via sin dator. Han kan kolla temperaturen hemma och åtgärda krångel.
I april 2015 hade familjen bestämt sig för att sluta med mätningarna. Men då reagerade tidningsläsarna och tidningens kontakt med Erik bidrog till att mätningarna digitaliserades. Familjen siktar nu mot 100-årsjubileum.
Erik Bohnsacks ambition är att göra ett program som samlar in, sammanställer och kanske till och med skickar in informationen till tidningen. Eller kanske en hemsida.
– Erik tycker det är roligt med programmering, man vet aldrig vad det kan bli, säger Camilla Bohnsack.
Det märks att hela familjen är engagerad i mätningarna. Dottern Klara säger att hon sedan hon var liten tänkt att hon ska bo i huset när hon blir stor.
– Om det blir så kan det hända att jag tar över ansvaret, säger Klara Bohnsack.
Till sist kan vi inte låta bli att ställa samvetsfrågan:
Har ni aldrig missat en avläsning och hittat på en temperatur?– Självklart inte. Den frågan har jag fått många gånger. Av kollegor på jobbet till exempel, säger Lars Bohnsack och skrattar.