Familjen sitter uppradade i en svart hörnsoffa som stÄr mitt i vardagsrummet. VÀggarna Àr kala.
Amri Jean uttrycker tacksamhet mot LuleÄ kommun och mot Lulebo. Han har stÄtt i bostadskö i över ett Är. Nu har familjen Àntligen fÄtt mer utrymme till barnen.
Mitt i glÀdjen finns ett överhÀngande hot. PÄ tisdag ska familjen fÄ besked om framtiden.
â Jag vet inte vad som ska hĂ€nda. Kommer vi att fĂ€ngslas? Blir vi utvisade? Man slutar att sova och livet blir jĂ€ttesvĂ„rt.
Amri Jeans historia Àr kantat av mord, förföljelse och dödshot. Det handlar om ett liv pÄ flykt undan förtrycket i Demokratiska republiken Kongo.
I 20 Är har krig och konflikter orsakat fattigdom och ett enormt mÀnskligt lidande i Kongo. Det Àr dokumenterat att regeringsstyrkor och bevÀpnad milis utsatt befolkningen för fruktansvÀrda övergrepp.
SÄ sent som i november 2021 rapporterar FN-organet UNJHRO att nÀrmare 400 personer inom en mÄnad fallit offer för utomrÀttsliga avrÀttningar i flera provinser, bland annat i Sydkivu dÀr Amri Jeans förÀldrahem en gÄng fanns.
â Jag flydde nĂ€r jag var 20 Ă„r. Milis kom till vĂ„rt hem mitt i natten. Min pappa gav uniformerna alla vĂ„ra pengar för att de skulle skona min mamma och mina bröder. De dödade min pappa som varit kritisk mot regimen och lĂ€mnade mig skadad pĂ„ marken.
Likt mÄnga andra kongoleser flydde han till fots, först till grannlandet Ruanda och senare Tanzania. Livet i flyktinglÀgren Àr inte lÀtt. Som tutsier hotades han av bÄde landsmÀn som krÀver stöd i det pÄgÄende kriget och fiender.
Det senaste livstecknet frÄn mamman var att hon söker asyl i Uganda.
I Moçambique valde Amri att sjÀlvmant lÀmna flyktinglÀgret. Med stöd av en pastor lyckades han bygga upp en tillvaro i huvudstaden Maputo som tolk, sprÄklÀrare, pianolÀrare och banktjÀnsteman.
â Jag har aldrig tyckt om att sitta och vĂ€nta att nĂ„gon ska ge mat till dig och din familj. Det Ă€r bra att kunna försörja sin familj. SĂ„ har jag alltid tĂ€nkt. Om man vill tillhöra ett land dĂ„ mĂ„ste man vara beredd att bygga landet.
2010 gifte han sig med Sara Jamaldine och parets första barn Jeanick föddes. Det borde ha varit en lycklig tid, men Amri Jean hÀmtades frÄn sitt hem och utsattes för nya dödshot och tortyr.
â Med hjĂ€lp av pastor Louis Balziga kunde vi fly till Sydafrika och dĂ€rifrĂ„n vidare till Frankrike. Men vi kĂ€nde oss inte trygga, för vĂ„ra sista besparingar köpte vi bussbiljetter till Sverige, berĂ€ttar Amri Jean pĂ„ klanderfri svenska utan brytning.
Familjen har bott i Norrbotten i fyra Ă„r. FyraĂ„riga Helena och snart tvĂ„Ă„rige Joshua Ă€r födda hĂ€r och gĂ„r pĂ„ dagis för att mamma ska kunna arbeta som hotellstĂ€derska och reklamutdelare. De Ă€ldre barnen gĂ„r pĂ„ Ăstra skolan och har matematik som sitt favoritĂ€mne.
Efter att nÄgra kortare vikariat lyckades han fÄ en tills vidare anstÀllning pÄ SundsgÄrden, som Àr ett av LuleÄs vÄrd- och omsorgsboende. NÀrmaste chefen heter Martin Engkvist.
â LuleĂ„ kommun har investerat i Amri Jean. Via statsbidrag, det sĂ„ kallade Ă€ldreomsorgslyftet, kunde vi erbjuda honom en möjlighet att studera pĂ„ halvtid med bibehĂ„llen lön. Undersköterskor Ă€r ett bristyrke i LuleĂ„. Amri har fĂ„tt flera egna ansvarsomrĂ„den av betydande art pĂ„ avdelningen. Vi har nytta av hans sprĂ„kkompetens för numera fĂ„r vi in brukare med olika kulturella bakgrunder.
Amri Jeans ansikte lyser upp nÀr han börjar sjunga Trio med Bumbas svensktoppshit "Man ska leva för varandra och ta vara pÄ den tid man har".
Barnen ÄtervÀnder leende till vardagsrummet för att se vad som hÀnder.
â Jag har upptĂ€ckt att om vi spelar gammal musik dĂ„ blir de gamla glada. Ibland nĂ€r jag kommer till jobbet och ser att nĂ„gon Ă€r nedstĂ€md dĂ„ brukar jag frĂ„ga: Ska jag doppa dig i choklad?.
Han börjar sjunga Snoddas signaturmelodi. "Jag var ung en gÄng för lÀnge sedan, en flottare med fÀrg..." NÀr refrÀngen med "hadderian haddera" lÀgger elegant han till "jag ska doppa dig i choklaŽ".
â De Ă€ldre brukar frĂ„ga: "Hur kan du den dĂ€r lĂ„ten? Ăr du frĂ„n Sverige?" Men jag har lĂ€rt mig gamla svenska lĂ„tar för att kunna göra dem glada. Musik Ă€r den bĂ€sta medicinen som jag kan ge dem. Det ger positiv energi.
För ett ögonblick Àr orosmolnen borta, men stunden varar inte lÀnge. Migrationsverket har beslutat att familjen ska utvisas till Moçambique, trots att det Àr bara fru Sara Jamaldine som Àger ett sÄdant pass.
Amri Jean har kongolesiskt pass, liksom alla barnen.
I sin dom konstaterar Migrationsverket att Amri Jean inte kan ÄtervÀnda till krigets Kongo, men hÀvdar samtidigt att han borde vara medborgare i Moçambique (se annan artikel). Trots att det inte Àr tillÄtet med dubbelt medborgarskap i varken Kongo eller grannlandet Moçambique.
Amri Jean sÀger sig vara tacksam för all hjÀlp som familjen fÄtt frÄn Pingstkyrkan.
â Jag har kĂ€mpat sĂ„ mycket. Under coronan har jag stĂ€llt upp varje gĂ„ng som min arbetsgivare har ringt. Jag har arbetat mĂ„nga dagar i strĂ€ck, men Ă„ngrar inget. Jag Ă€r glad för att ha kunnat hjĂ€lpa till, men det Ă€r svĂ„rt nĂ€r man fĂ„r höra att "nej, nu har vi inte lĂ€ngre plats för dig och din familj".
Vad tÀnker du om framtiden?
â Det Ă€r ingenting som jag orkar tĂ€nka pĂ„. I framtiden skulle jag vilja fortsĂ€tta jobba i LuleĂ„ kommun och se mina barn vĂ€xa upp. Jag skulle vilja att mina barn fick möjlighet till en bra framtid, bĂ€ttre Ă€n vad jag och min fru fĂ„tt. Det Ă€r min dröm.