Tiden går så fort och det har nu hunnit gå sex-sju år sedan Facebook berättade för världen att företaget tänkte bygga serverhallar i en liten stad i norra Sverige.
En etablering som är så svår att mäta betydelsen av. Särskilt många jobbtillfällen i själva serverhallarna har det kanske inte inneburit, men att ett världsföretag valde just Luleå när de för första gången sökte sig utanför USA har givetvis andra effekter.
Exakt vilka och hur stora vet vi nog inte än i dag.
Jag tänkte på det nu i veckan då jag besökte Skellefteå, en stad som till stor del påminner om Luleå, som också kämpat med befolkningsminskning och bristande självkänsla.
”Twin Peaks”, som en känd hockeyprofil döpte sin hemstad till eftersom absolut ingenting hände där.
I dag vibrerar verkligen Skellefteå av förväntningar och på gatorna pratas det om växtvärk, nybyggen, infrastruktur och ökad befolkning. Stan är inte ens avundsjuk på Umeå längre.
Anledningen är såklart beskedet att Northvolt valde Skellefteå för sin gigantiska batterifabrik, som beräknas generera över 2 000 nya jobb.
De äldre jag pratade med säger att det är det största som hänt stan sedan man fann guld på en myr för snart 100 år sedan.
Att få sådana perspektiv är häftigt. Vi är, precis som då, på väg in i något nytt och stort. Precis så känns det.
När jag intervjuade kommunalrådet Lorents Burman (S) blev kopplingen till Facebook tydlig. Burman berättade nämligen rakt upp och ner att om inte Luleå fått Facebook hade inte ens Skellefteå tänkt tanken att sträcka upp handen när Northvolt letade sin etableringsort.
Så stor var den mentala betydelsen.
– Så är det. Den etableringen var faktiskt startskottet till Northvolt. När Luleå fick Facebook tänkte nog alla ”Hur är det möjligt?”. Men samtidigt som vi blev imponerade tänkte nog många kommuner att om dom kan så kan vi. Luleå ska ha väldigt stor cred.
Skellefteå var inte ens med på Northvolts ursprungliga lista över 20 tänkbara orter. Men man räckte upp handen ändå och vann till sist kampen - mot bland annat Luleå.
Därför råder en stämning i staden som faktiskt måste påminna om hur det var när Boliden började bryta mineraler 1925.
Men i stället för guld pratas det nu om kobolt och litium och om en framtid som är svår att överblicka.
I en nära framtid förstår Lorets Burman att han kommer få syssla med utveckling i stället för avveckling och att mycket måste lösas på kort tid.
Men på tio års sikt?– Då hoppas jag att vi är inne i en ny era där Luleå vände ett blad i historieboken. Norrland ska vara en tillväxtregion och förhoppningsvis har vi sett fler liknande investeringar här uppe. Gruveran och skogseran har varit oerhört viktiga. Nu går vi in i något nytt. En högteknologisk era med serverhallar och moderna energilösningar.
Håll med om att det låter spännande.