Det börjar med en explosion så att publiken hoppar till i bänkraderna. Sen fortsätter föreställningen ”Kaboom” i samma explosiva stil. Men trots att dansarna ger allt och har en fantastisk kroppskontroll känns första delen av föreställningen mindre intressant. Kanske för att öga och öra inte hunnit vänja sig vid den här föreställningen som har en lite dystopisk känsla över sig.
Musiken består av monotont bultande elektroniska rytmer med en hård och kall känsla. Ljussättningen är enkel och består av starka vita strålkastare som blixtrar till slumpmässigt och ibland lyser ilsket rakt ut mot publiken. I bakgrunden projiceras en närbild av en ruttnande betongvägg.
Efter ett tag, när sinnena vant sig vid enformigheten, ser man mer och mer av de små nyanserna, och föreställningen känns mer uttrycksfull och konstnärlig vad det lider. Dansarna rör sig dynamiskt i olika konstellationer och ibland i långa solon.
Någonstans i mitten finns en sekvens med rejäl förändring i stämningen. Den hårda musiken byts mot mjuk, knappt hörbar sång och melankolisk cellomusik. I bakgrunden ses grå molntussar. Denna kontrast behövs.
Det finns egentligen inget att anmärka på koreo-grafin. Ändå är det är som att den hemliga magiska ingrediensen saknas. Bara ibland kan man skönja att det finns en berättelse att förmedla. Trots det vill jag rekommendera Kaboom för den som har möjlighet att se den i Luleå den 3 maj. Den stora behållningen är de fantastiska dansarna som verkligen ger allt.
Subjazz är ett danssällskap från Norge som framför samtida dans med rötterna i jazzdans. Koreograferna för föreställningen Kaboom är kända från Norges ”So you think you can dance”.
Föreställningen i Piteå ägde rum på Internationella dansdagen. Som ”förband” framträdde barn från Svenska balettskolan i Piteå och Musik och dansskolan Piteå. Dans i Nords årliga inspirationsutmärkelse delades ut. Stolta mottagare var Elisabeth och Bengt Martinsson, Luleå Balkandansare.