Explosiv banditrock med Corroded och Plan Three

Den kommersiella radiokanalen Bandit Rocks firade sin etablering i Norrbotten startade svagt men växte till en riktig hårdrocksfest.
Nicke Borg var förste man på scen. Ensam med gitarr i hand spelade han fem låtar från nya soloprojektet Homeland. Treackords lägereldsmusik med texter som tematiserar kärlek, smärta och förlust. Har det hörts förr? Ja, tyvärr. Här fungerar däremot Nicke Borgs säregna nasala whiskeyröst som en fördel. Den sticker ut fast kanske för mycket. Man uppmärksammar stämman men uppskattar den inte. Det blir monotont.
- Jag släpper min platta snart och då har jag ett band som spelar också, säger Nicke Borg.

Man förväntar sig helt enkelt mer från en musiker som vid det här laget måste räknas till Sveriges artistelit. Nicke Borg liknar sin musik med Rolling Stones och säger sig influeras av Johnny Cash. Tyvärr verkar Nicke Borg missförstått hur dessa två giganter, Mick Jagger och Johnny Cash, utvecklat både musik och textskrivande i sin genre. Det räcker inte med att bara vara en "bad boy" för att lyckas. Även om hesa skrik från tjejerna i publiken nästan övertygade. Nicke Borg lämnar en oberörd med viss nyfikenhet på hur det kan låta med fler musiker.

Efter Nicke Borgs halvhjärtade insats var det tur för stockholmsbandet Plan Three. Bandet spelar någon form av alternativrock - typ amerikanskinfluerad postgrunge plus nu-metal. Tänk Creed eller svenska Takida med falsettinslag. Propert klädda i låtsasrevolutionär dress märks det rätt snart att sångaren Jacob Lovén och resten av bandet har scenvana. De övertygar publiken med en stabil insats genom kontroll över instrument, sång och tillhörande rockposer. Bäst blir det när publiken startar allsång under låten Still broken och i avslutningen med rockeposet Brush it off. Bandet blir skarpare och hårdare till skillnad från den produktionssmet som kan höras på deras album. Plan three lyfter taket och skapar - till publikens glädje -  en atmosfär större än vad Fiskekyrkan brukar erbjuda.

Corroded är ett rockband av den äldre skolan med riktiga begravningsriff och dystopiska skalor. Influenserna låter som de kommer från band som Metallica och Pantera men även den svenska kusinen Mustasch. Sångaren Jens Westin har rutin och kan de flesta rockposerna. Rösten är hes och skrikig men kontrollerad. Med både scenspråk och inlevelse lockar bandet publiken som faller för musiken. Efter 30 sekunder in i första låten exploderar stämningen och publikhavet kokar av hårdrockande norrlänningar. Det är svårt att inte ryckas med. Höjdpunkterna är låtarna Time and time again och 6 Ft of Anger där det ibland är svårt att urskilja vem som sjunger - publiken eller bandet? Corroded är ett riktigt bra liveband och en upplevelse, det går inte att förneka.