Efter nyheten om jätteråttan som fälldes med luftgevär i Rutvik har vi skickat bilden till biologiexperterna på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, där runt 60 000 däggdjur och 120 000 fåglar finns bevarade sedan Linnés tid – från 1700-talet och framåt.
Om det stämmer att Rutviksråttan vägde två kilo, eller ens hälften, så är det kolossalt för en brunråtta, enligt jourhavande biolog Didrik Vanhoenacker. Han är skeptisk, så länge det saknas tyngre bevisning till styrkande av längd och vikt.
– 43 centimeter låter väldigt mycket. Finns det bild på råtta och måttband? Två kilo låter helt orimligt mycket. Normal vikt för en stor fullvuxen råtta är kanske 500 gram, säger han.
I en omfattande studie av New Yorks råttor av doktoranden Matt Combs vägde den största han hittade 675 gram. Är det då sannolikt att Rutviksråttan vägde dubbelt så mycket? Det får vi aldrig veta.
– Jag slängde den, för den var så äcklig, säger Per Kinnunen, som berättade om sin ovanligt stora råttfångst.
Han bedyrar att råttan mätte 43 centimeter, men vikten är mer osäker då den aldrig vägdes. Nu har kadavret försvunnit. Förmodligen har det blivit skrovmål åt en av naturens asätare.
En råtta i Solna, som fick smeknamnet "Råttzilla", mätte 39,5 centimeter och blev en världsnyhet 2014. Men något officiellt svenskt rekord är svårt att hitta. Naturhistoriska riksmuseet har inte en rekordråtta att dela med sig av.
Råttor har aldrig varit något "innedjur", enligt Peter Nilsson, försteassistent på enheten för zoologi.
– Det har alltid varit mer exotiskt att gå ut och samla andra djur än råttor, så tyvärr har vi inga jättestora brunråttor i samlingen. Det vore intressant att få några stora exemplar, säger han.
Men den som lyckas fånga en megaråtta ska inte lägga den direkt på lådan, utan ta kontakt med Naturhistoriska så att de kan skicka ut rätt slags förpackning.
– Dyker det upp något riktigt udda är det kul om vi får in det och rekordmässiga däggdjur är alltid intressanta, säger Peter Nilsson.
Han tycker att Rutviksråttan ser ut att vara en brunråtta, men garderar med att han vill se fler bilder för att helt kunna säkerställa att den inte är av någon snarlik art.
– Någon bisamråtta är det inte.