Expertens betyg på politikernas utspel

 Birger Lahti (V): Konsekvent. "Det förtroende han inger ligger närmast i att han ger intryck av att ha en lokal förankring. Argumentationsmässigt körde han samma variant hela tiden. Han ställde vinstmaximering mot resurserna och på det sättet lyckades han lyfta fram sitt partis profil.”

Sven-Erik Bucht (S): Har pondus ”Han har sitt riksdagsmandat i ryggen. Det ger honom pondus. Försöker argumentera mycket med statistik. Det kan vara en svaghet eftersom den som lyssnar kan varken säga bu eller bä när man bara hör siffror. Men vid flera tillfällen utnyttjar den popularitet som han har sedan tidigare. Han lyfter fram Norrbotten mycket och det är ju bra som lyssnare att känna att det är ett bra län vi bor i.

 Annika Eriksson (MP): Svag retorik ”Hon gav rent retoriskt inte så starkt intryck. Vid flera tillfällen gav hon intryck av att ha svar på alla frågor. Det var lite i motsatts till Sven-Erik Buchts sätt att uttrycka sig.”

Jeff Ahl (SD): Fick fram sina frågor ”Han försökte trots att frågorna inte rör några av Sverigedemokraternas hjärtefrågor. Men han lyckades lite ta fram sitt partis profil genom att framställa Sverigedemokraterna som det parti som är angelägna om de frågor som rör länet. Han försökte flera gånger få med invandringen mitt i argumentationen om höjda och sänkta skatter.”

Anders Pettersson (KD): Lokalt förankrad”Lite samma karaktär på debatteknik som Birger Lahti. Lokalt förankrad. Styrkan ligger i de konkreta frågorna, medan däremot ju längre debatten led så blev frågorna delar av ett regeringsalternativ.”

Stefan Tornberg (C): Inte så framträdande ”Han försökte kontrastera allianspolitiken genom att lyfta fram valfriheten som ett alternativ.”

Jens Sundström (FP): Driven debattör ”Med formuleringar försökte han ställa sossarna mot väggen, till exempel att sossarna skramlar med de sista skeletten i garderoben. Mycket metaforiska uttryck som man kommer ihåg och lägger märke till. Han passade även på att få lite förtroende när han hälsade på några gamlingar i publiken. Allt sånt som skapar närhet till oss som lyssnar ger mycket.”

Krister Hammarbergh (M): Utnyttjade sin ställning”Också han en driven debattör. Även han använde metaforer. Och han utnyttjade också sin ställning, i samband med frågan om E10:an, och stärkte sig genom att berätta om sitt samarbete med infrastrukturministern Chatarina Elmsäter-Svärd. Han visade att det är jag som har kontakten.”

Retorikexperten Bo Renbergs (och Aristoteles) tre tips till Norrbottenspolitikerna: 

Etos (trovärdighet): En person som ger ett trovärdigt intryck lyssnar man till. Om man inte har trovärdighet hör man inte ens vad vederbörande säger. Lite grann är det så att en riksdagsman har ett starkare etos än en nykomling som ingen känner till.

Logos (innehåll): Det som sägs måste vara sant, eller iallafall upplevas som sant. Den beskrivning som Reinfeldt ger av Sverige är helt annan än den som sossarna ger. Det är ingen som ljuger, sanningen är oerhört relativ. Man ska känna när man lyssnar att det är korrekt. Det ska vara logiskt och inte motsägelsefullt. Det ska också vara relevant och det är något politiker i debatt gärna undviker. Får de en fråga så svarar det på något annat.

Patos (engagerande): Det här är nog det viktigaste i politiken, att man blir berörd och engagerad. Det utmärker skickliga politiker, att med ord måla upp en verklighet där man blir tagen och gripen. Ett exempel här är Olof Palme.