Norr Media har pratat om dessa samhällsekonomiska fenomen med Mats Jakobsson, universitetslektor, institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle vid Luleå tekniska universitet.
– Det är väl egentligen så att om exempelvis som nu, Hybrit hamnar i Gällivare eller Luleå så är betydelsen för den totala känslan i regionen ingenting annat än positiv. Självklart blir de gladare i Gällivare kanske än i Luleå men samtidigt är det svårt att vara besviken på någon man aldrig upplevt. Det är betydligt tuffare känslomässigt om någonting som funnits, en industri eller liknande, en tid plötsligt försvinner via en konkurs eller av något annat skäl. Då blir besvikelsen och även ibland ilskan så mycket större.
Mats Jakobsson har själv tittat en hel del på utvecklingen av gruvnäringen i Pajala. Vad som strukturellt hände, och händer där, efter konkursen av Northland och den nya etableringen av Kaunis Iron.
– Förväntningar var väldigt höga i Pajala och de hann byggas ännu större över tid. Det blev inflyttning och så vidare. När sedan konkursen kom blev det en stor tomhet som präglade bygden. Samtidigt gick det sakta tillbaka till hur det varit innan Northland, kanske kan liknas vid ett normaltillstånd. Om Kaunis Iron pratas det med mindre bokstäver, det är en betydligt mer stillsam optimism nu. Men det finns där, konstaterar Mats Jakobsson som även ser de stora skillnaderna, inte minst i Pajalas perspektiv, var de olika etableringarna finns, hur mycket människor det berör.
– I Luleå lades Ovako Steel ner och 600 jobb försvann. Det betydde ingen kris direkt utan Luleå klarade sig bra trots detta i jämförelse med 60 jobb som försvinner i glesbygd, vilket skulle betyda ett samhällsekonomiskt krisläge.
Mats Jakobsson ser just problematiken hur länet ska få glesbygden att överleva, hur det ska kunna skapas inflyttning. Parallellen med 70-talet kommer på tal igen.
– Jag tillhörde själv de unga i Luleå som kunde ta 100-lappsflyget med tre kompisar till Stockholm med 15 000 kronor i bidrag från arbetsförmedlingen. Staden behövde arbetskraft, Luleå hade dåligt med jobb. Samtidigt var Vattenfall och skogsnäringen drivande i, exempelvis Jokkmokk som blomstrade. Varför inte vända på kuttingen med en regionalpolitik som underlättar en flytt till glesbygdsorterna. Det skulle hela regionen också må bättre av.