Förutom musik innehåller Pridefestivalen en hel del föreläsningar.
Sessionssalen i Luleås stadshus var välfylld när MióEvanne tog lyssnarna med på en resa som började i ett frikyrkligt hem i byn Tallberg och familjens snabba insikt att den lilla sonen inte riktigt var som andra pojkar.
Det var mycket skämt och skratt, men ändå med ett stort allvar i botten när Evanne liknade sitt liv med en planta som länge aldrig fick chansen att växa. För som han sade:
– Bögarna i växtzon sex har inte alltid haft det så lätt.
Familjen flyttade till Luleå, den lilla pojken började leka med flickor och älskade smycken och smink.
Basketträningen fungerade inte, men vågade inte säga till sin mamma att han istället smög iväg på jazzbalett.
På gymnasiet väntade mobbning och skällsord och när han var 20 valde han att bli någon annan än den han egentligen var.
– I panik gifte jag mig med den finaste flickan i kören och hipsvips hade vi tre barn. Men jag var som en rönn utan rönnbär, en hägg utan doft.
Tills den dagen han "kom ut" som förvirrad gaypappa och till sist berättade för sina föräldrar att han träffat en kille – Sebastian.
Evanne berättade om den värmebölja som svepte in över Luleå i sent 90-tal och vad förebilder som Mark&Jonas och Eva&Efva betytt.
– Men vi är alla förebilder. Och vi är beskyddade av en regnbåge. Växtzon sex har blivit bättre och bättre och vi går mot varmare tider. Men det kan snäppa tillbaka. Jag tänker på Putin och antigay-lagarna.
Efter föreläsningen var det frågestund. Men istället för frågor fick MióEvanne mest höra hur mycket han har betytt – just som förebild.
Och fortfarande betyder.