En grupp EU-parlamentariker från utskottet med ansvar för industri och energi hade rest till Luleå för att titta på Hybritbygget, ledda av centerpartisten Fredrik Federley.
– Det nya är att man äntligen börjat bygga. Jag var med på första dragningen för fem-sex år sedan och då var det fortfarande på idéstadiet. Sedan började man rita anläggningen och hade ekonomin på det. Nu byggs den. Så jag längtar efter att komma tillbaka hösten 2020 när det förhoppningsvis är i full kapacitet, säger han.
Hur mycket tror du på idén?– Jag tror på den fullhjärtat för att den innehåller flera element som gör att vi på ett bättre sätt kan hantera förnyelsebar energi. Dagar då det blåser mycket och är soligt får vi en enorm elkapacitet, men då är risken att vi inte kan använda den fullt ut utan att elektricitet går till spillo. Då kan vi lagra den i form av vätgas och det kan bli en viktig teknik som ett sidospår till stålproduktionen, säger Federley.
Han ser framför sig en ny "vätgasstrategi" framöver.
– Vätgasen som lösning för transportsektor och annat är väldigt, väldigt spännande. Hittar man ett bra sätt att utveckla teknologin här så kan man sälja den både för stålproduktion, gruvverksamhet och transporter, säger Federley.
Hybritstålet beräknas bli 20-30 procent dyrare att producera. Fredrik Federley tror dock att priset för utsläppsrätter kommer att göra att det lönar sig.
– Priset per ton var 60 spänn. Nu är priset upp på 250 kronor. Då börjar det driva framåt och kan du få upp priset till det dubbla, då är de ökade kostnaderna det här innebär snart borträknade. En stålproduktion som inte behöver köpa en massa utsläppsrätter kommer klara sig bättre ekonomiskt, säger han.
EU-parlamentarikern Angelika Mlinar från Österrike är imponerad av både ambitionen och visionen. Hon tror att det kan få avgörande betydelse för jordens framtid.
– Jag är exalterad idag, säger hon.
Mlinar är jurist i grunden och säger att hon är svår att övertyga. Men det hon läst tidigare och fått höra på tisdagen ingjuter hopp.
– Jag vet också att svenskar är ett väldigt seriöst folk. Jag tror att det är ett trofärdigt "case" och jag tror att det kommer att fungera, säger hon i den kalla blåsten från Luleälven.
Pålningen dunkar taktfasta vidare bakom oss. Samtidigt räknar Mlinar upp utmaningar. Hur elen som behövs när kärnkraften satts ur spel ska produceras. Hur hybrittekniken ska användas när den väl är på plats.
– Säljer vi teknologin till resten av världen, eller låter vi dem "stjäla" den ifrån oss? Det är en stor fråga som vi inte har svaret på än, säger Mlinar.
På den tidigare dragningen fick vi höra att det i Angelika Mlinars hemland pågår ett projekt med samma mål. Enligt Hybrits vd Mårten Görnerup leder svenskarna racet, så vi frågar halvt på skämt om hon kommit hit för att spionera.
– Nej nej, inte alls. Kom igen! Jag är en europeisk politiker och har intresserat mig för den här tekniska utvecklingen länge. Jag ser det inte som att det är en tävling i meningen att den ena är bättre än den andra, men vi måste slå oss samman för annars uppnår vi aldrig målen som satts upp i Parisavtalet, säger hon.
SSAB:s tekniske direktör Martin Pei glädjer sig över intresset från EU.
– Det är jättekul. Det är många intresserade i själva tekniken och det är kul att berätta om, säger han.