Ett tre år långt helvete
Karin, 49, har levt i helvetet de tre senaste åren.Hon lever ensam sedan två månader och nu vågar hon bryta tystnaden och berätta om förnedringen, slagen och sparkarna.- När han drog för persiennerna och stängde vädringsluckorna förstod jag att jag skulle få stryk.
Foto:
Karin säger att hon nu känner sig så pass stark att hon vill berätta vad hon varit med om under tre år. Hon känner en stor skam för att hon under sina tre år inte orkade göra något åt sin situation.
- Om jag berättar vad jag varit med om kanske jag kan hjälpa någon annan kvinna, säger hon.
Karin är liten till växten, hon talar lågmält och ögonen fylls med jämna mellanrum av tårar.
Jättegullig - i början
- Vi var grannar och vi började prata med varandra ungefär som grannar gör. Han började uppvakta mig. Han var jättegullig i början och inom två månader hade vi flyttat ihop, vi förlovade oss efter fyra månader.
Karin berättar att det var strax efter förlovningen som allt startade.
Rasande över mail
- Jag fick ett mail av en väninna. Han blev rasande över det. Han kastade förlovningsringen och därefter var allt igång. Han var misstänksam mot allt, han kontrollerade allt jag gjorde. Han rotade alltid genom alla mina saker, telefonen, posten, allt.
Första julen de firade tillsammans damp det ner två julkort från två tidigare manliga bekanta.
- Då blev han tokig. Han slog mig, sparkade mig och tog stryptag.
Utöver slagen och sparkarna har han också spottat på henne, kastat hett kaffe och rivit sönder hennes kläder
Mannen, som hon senare också gifte sig med, blev allt med kontrollerande och han gjorde det till sin uppgift att krympa Karina livsutrymme.
Kontroll
Eftersom han hade idiotförklarat hela Karins släkt fick vare sig mamman eller någon annan släkting komma på deras bröllop.
- Min ena dotter fick vara med eftersom han inte såg henne som något hot.
Han inbillade sig att Karin var otrogen med grannarna och sina arbetskamrater. Han började skjutsa henne till jobbet, trots att Karin bara hade fem minuters gångväg, och han hämtade henne när hon slutade sina arbetspass. Bara för att ha kontroll över henne.
- Han tog ifrån mig allt eftersom tiden gick. Jag fick inte ha någon kontakt med vare sig min yngsta dotter, min mor, syster och bror. Sminkade jag mig inte såg jag ut som ett tok, målade jag mig sade han att jag såg ut som en hora.
Karin var en fånge i sin lägenhet.
- Jag fick inte använda telefon eller lyssna på musik. När jag varit sjukskriven på grund av att jag blivit slagen strannade han också hemma från sitt jobb. Han följde efter mig överallt i lägenheten, jag fick inte ens gå på toaletten själv.
Livrädd
Hon berättar vidare att när de någon gång var och handlade mat tillsammans var Karin livrädd att träffa någon som hon kände.Det värsta var om hon träffade en manlig bekant.
- Då visste jag att jag skulle få stryk när jag kom hem från affären. Sedan var det korsförhör hela natten.
Karin berättar också att när han gick fram till fönstret och drog för persiennerna och stängde vädringsluckorna så var det dags, då visste hon att hon skulle bli misshandlad.
Hon vågade inte säga något till sina arbetskamrater. Hon vågade inte heller kontakta polisen eller läkare.
- Jag pratade med min chef, hon kunde inget göra. Jag ringde även kvinnojouren flera gånger men jag var så nedtryckt att jag inte orkade gå vidare.
För cirka två månader sedan tog förhållandet slut.
- Han tvingade mig att erkänna att jag varit otrogen trots att jag inte varit det. Då tog han ut skilsmässa direkt, säger hon.
Njuter av friheten
Karin säger att hon i dag mår relativt bra, inte superbra men hyfsat. Alla sår är ännu inte läkta och en sak mår hon fortfarande dåligt av.
- Jag grämer mig över att jag tvingades erkänna något jag inte gjort.
Hon njuter varje dag av sin återfunna frihet.
- Nu vågar jag gå ut utan att hela tiden se mig över axeln.
Fotnot: Karin heter egentligen något annat.
Så jobbar vi med nyheter