JubileumsfestivalenLuleå tekniska universitet, som i dag är ett av landets främsta och absolut största tekniska universitet, är nu i full gång med firandet av sitt 40-årsjubileum.
Under lördagen gick firandets stora höjdpunkt av stapeln, i form av en kolossal och fantastisk rolig fest kallad Jubileumsfestivalen.
Ett stort utomhusområde kring universitetet spärrades av för festivalens skull, där man hade smällt upp några öltält och ett par riktigt präktiga utomhusscener. Till sitt förfogande hade man dessutom Centrumhuset och givetvis även Stuk.
Själv anländer jag strax före åtta och promenerar rakt mot områdets största scen, där några hundra studenter är i full gång med att dansa till Melody Club. På en plätt framför scenen har gräsmattan redan trampats sönder till en gyttjepöl, som bildar ett märkligt stort och ganska fult hål i folkmassan.
Kvällen har begåvats med en helt stjärnklar himmel, och på scenen flyger Kristofer Östergren runt bland sina bandmedlemmar med mikrofonen i handen som om han aldrig gjort något annat. Man kan för övrigt undra varför så lite har hörts av Melody Club i år, då de dessutom släppte sitt sjätte album Human Harbour nu i våras. Ett snyggt avslut och en kort paus senare kliver Moneybrother upp på scenen, ett ansikte som inte heller synts särskilt mycket i större sammanhang på ett tag. Väldigt munter, och tyvärr även märkbart onykter, gör han en något hackig men stundtals rätt fin spelning inför en frusen publik.
I den något längre pausen mellan Moneybrother och efterföljande Sahara Hotnights flammar himlen plötsligt upp av en alldeles enastående präktigt fyrverkerishow, gissningsvis signerad av den pyrotekniska föreningen Pyrot. Efter de sista stora smällarna ljuder applåderna över hela området, och snart vänds blickarna tillbaka mot scenen där Sahara Hotnights river i gång sin konsert. Som alltid med ett jäkla klös och ett muskulöst sound som endast kan kopplas till just dem.
Jag promenerar så småningom bort mot klubbarna, och konstaterar direkt att kön in till Stuk har vuxit sig smått enorm. På ett av dansgolven huserar för tillfället Don Tomaso, på ett annat spelar Anna Cross & Karin Hill. På det tredje och största dansgolvet, inne i Ljusgården, ska Polarbear just avsluta sitt härliga set.
Inför kvällens största dj-bokning, nämligen Adrian Lux, har Ljusgården lockat till sig en minst lika stor publik som den framför största utomhusscenen. Halv tolv brakar Adrian i gång, och kvällens stora höjdpunkt blir genast ett faktum. Här har man sannerligen lyckats fantastiskt bra med ljud, ljus och rök, och klubben kokar fullständigt av allt härligt röj nere i publikhavet. Ett enastående dansgig, som fortsätter långt in på natten och som även får bli avslutningen på min kväll ute på Porsön.
Bortser vi från det kalla vädret, leran och det långa uppehåll som ett brandlarm orsakar under Adrian Lux? spelning, så har jag egentligen ingenting att klaga på. Efter att ha tagit tempen på Universitetsområdet i lördags kväll, kan jag utan tvekan säga att studenterna fick sig ett redigt fett 40-årskalas.