Ett samarbete som höjer vinsten

Det blev dubbel pott för Luleå kulturskola när Svenska musikrådet delade ut sina priser i torsdags. För det första utsågs den till årets musik- och kulturskola 2009. Dessutom blev dansaren och koreografen Anna Vnuk från Luleå ambassadör för Sveriges musik- och kulturskolor 2009.
I motiveringen till kulturskolans pris fanns ord som "exceptionellt stor tillgänglighet, närhet, tillåtelse, flexibilitet och lyhördhet".
Det är ord som inte präglade min egen skolgång särskilt mycket.

Min blockflöjt var av trä och längst ut på munstycket var färgen lite avgnagd. Den lilla flaskborsten var blå och röd och gick precis in i det bruna fodralet på vilket jag plitat mitt namn.
Jag trodde att alla i min ålder, snart 50, spelade blockflöjt i småskolan. Men när jag säger det på redaktionen protesterar kollegan. Han fick inte efter att ha gjort någon typ av prov. Hur det egentligen var i min skola kommer jag inte ihåg, kanske var man ändå utvald. Det lilla uns av musikintresse som jag hade var i alla fall borta efter blockflöjtskalorna och drillande av noter.

Alla eleverna i spåret Älgen vid Ormbergsskolan har samlats i ett klassrum och det blir snabbt ganska varmt. Kulturskolans Annakarin Lagnebäck och Britt-Inger Nordberg är på besök och sjunger och dansar med eleverna. Ormbergsskolans lärare är också med.
Fritidspedagogen Chri Broström ställer upp ytterdörren och kall frisk luft strömmar in. När eleverna går ut på rast berättar hon om samarbetet med kulturskolan.
- Pedagogerna därifrån lyfter projekten. De kommer utifrån med sin kompetens och är en inspirationskälla. Det blir liksom på ett annat sätt, säger hon.
En ukulele ser ut som liten leksaksgitarr. När My Danielsson Wallén som går i tvåan på Ormbergsskolan får välja tar hon en ljusrosa. Den är i samma färg som hennes foppatofflor.
Britt-Inger Nordberg visar fingersättningen för ett a7-ackord. Elevernas små fingrar spretar men eftersom ukulelen är liten så går det bra. I maj ska det bli föreställning.

Luleås kulturskola 2009 kommer ur den kommunala musikskolan, dansprojekt och barnkulturcentrumet Kotten. År 2000 slogs dessa ihop till kulturskolan. Skolan vänder sig till barn och elever i alla åldrar och man arbetar mest ute i skolorna. Varje år når man ungefär hälften av eleverna.
Kulturskolan i Luleå är en av tre i landet som fortfarande är avgiftsfria.
I en avsiktsförklaring har kommunalrådet, Karl Petersen, ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Ingrid Norberg, och dåvarande chefen för kulturskolan, Monica Karsbrink Lövbom skrivit under på att budget och antal tjänster inte ska minska fram till 2010.
Om det finns någon annan verksamhet som på samma sätt slipper nedskärningar vet jag inte. Men avtalet är nog ganska unikt i sitt slag och visar på att politikerna värderar Kulturskolans verksamhet högt.

Ett genidrag som vänder utflyttningen från kommunen eller en sällan skådad orättvisa mot övriga skolväsendet?
Jag hoppas i alla fall att bilden av Luleå, som endast basindustri och elitidrott, i förlängningen förändras tack vare satsningen på barn och ungas kultur.
Att dansa, läsa, sjunga och spela ger skolan och eleverna vinster som inte alltid är mätbara. Anneli Morian, pedagog i drama på kulturskolan, anser att kulturskolan hjälper unga att begripa sin samtid:
- För 100 år sedan användes religionen för att förstå samtiden. I dag är det i fiktionen som unga hittar förståelsen, mest i filmer av alla slag. Då är det viktigt att de får reda på hur filmerna är uppbyggda, lära sig hitta avsändare och avsikter. Helt enkelt lära sig att koda av och inte vara så okritisk, säger hon.

Nuförtiden behöver man inte, som på min tid i skolan, sjunga upp för fröken för sitt betyg i musik. Om jag hade gått i dagens skola hade jag kanske kunnat spela piano, som min morfar ville att jag skulle göra och kollegan hade fått vara med i blockflöjtsorkestern.
Frågan är om han hade varit den fena på historia som han är?