Ingela Lundbäck, 41, bor i Luleå tillsammans med den blyga bondkatten Lambert. Han är en ståtlig orange femåring som håller sig på försiktigt avstånd medan matte talar om sport med värme i hjärtat och glädje i ögonen.
– Jag höll på med runt fem idrotter samtidigt när jag var ung, fotboll var roligast.
Men efter en sjukdom som gjorde att benen i fötterna växt samman blev hon tvungen att sluta, det gjorde för ont att springa.
– Då gick jag över till att vara lagledare men det var jobbigt att sitta bredvid. Jag ville ju vara med och spela så det spratt i benen.
Sjukdomen, Gorlins syndrom, är en medfödd och ärftlig sjukdom som gör att man kan födas med missbildningar, krökt rygg och har lätt att få tumörer.
Med sjukdomen kommer många operationer. Bland annat i fötter och armar. Hur många hon har gjort vet hon inte.
– Men jag tar Börje Salming i stygn i alla fall, skrattar hon.
Innan Ingela fick diagnosen hade hon levt med symptomerna av sjukdomen sedan mellanstadiet. Efter en misslyckad operation i fötterna 1997 var Ingela till slut tvungen att ta det tuffa beslutet att sätta sig i rullstol. Eftersom smärtorna i kroppen till slut blev för mycket valde hon att tänka långsiktigt på vad som var bäst för henne själv istället för att förstöra hela kroppen. Hennes familj och vänner blev stöttepelarna. Hon berättar att ta beslutet är det svåraste sedan är det bara att köra.
– Det är bara att acceptera det helt enkelt och inse att nu är det så här. Jag trodde ju att sätter jag mig i rullstol så är livet slut men det gick ju bra.
För Ingela var det bordtennis som gav henne tillbaka glädjen i livet. 2004 gick hon på en hockeymatch och blev där övertalad att börja spela igen.
– Jag hade suttit hemma och inte utövat någon idrott på fyra år, så jag var deprimerad och nere. Jag hade ju inte en tanke på att det gick att utöva idrott i rullstol eftersom det inte syns någonstans. Det blev som natt och dag för mig, jag blev helt enkelt lycklig igen när jag började med pingisen.
Det som tilltalar henne mest med att sitta ner och spela är det taktiska tänket och att vara steget före. Den sociala biten är för henne också väldigt viktig.
– Det är mycket humor och vi har så himla roligt.
Efter hockeymatchen drog allt igång. Efter bara runt ett år blev hon uttagen till landslaget. Därefter tog hon sina två första EM-guld. 2012 vann hon brons i singel och silver i lag under paralympics i London bara åtta år efter att hon började med bordtennis igen. Nu har hon mer medaljer än hon kan räkna.
– Bryt ihop och kom igen, det brukar jag säga. Man kan bara göra sitt bästa men jag är stolt över att jag lyckats så bra som jag har gjort trots skador och motgångar.
Något hon tycker är synd är att parasporten inte får lika mycket uppmärksamhet i Sverige som andra sporter. Också att parasporten bara syns vart fjärde år, vid paralympics..
– Det blir en ond cirkel där det är svårt att få sponsorer eftersom jag inte kan garantera att de kommer synas. Det blir svårt att spela på samma villkor som andra utan sponsorer. Här uppe i norr ligger pingisen inte på elitnivå och då måste jag resa.
Hon berättar om utmaningarna som finns.
– I paraidrotten gäller det att få mer uppmärksamhet och cred för det vi gör. I vardagen är det att bli sedd som en jämlik och bli hörd lika mycket som en frisk människa. För det sitter långt inne att om en person sitter i rullstol så är den inte som andra men så är det ju inte.
Just nu ligger framtiden utstakad med paralympics i Rio och ett nytt jobb i oktober. Hur länge hon kommer hålla på med bordtennis vet hon inte än.
– Det kommer jag ta ställning till efter paralympics och se hur stora smärtorna är. Om jag slutar så kommer jag att troligtvis att gå över till tränarrollen, jag skulle också vilja bli internationell domare. Jag tycker om regler och att rätt ska vara rätt sedan får jag samtidigt se bra pingis.
Ett liv utan idrotten kan hon inte tänka sig och än finns det drömmar som ska uppfyllas.
– Jag tycker curling ser jättekul ut, en dröm är att uppleva ett vinter-paralympics, säger hon.
Katten Lambert hoppar upp i mattes knä och jamar instämmande.