Maria Nilsson står utanför samlingslokalen Hallonet på Hertsön och försöker förklara hur det kändes att se alla sina tillhörigheter förstöras eller försvinna i en brand.
– Det går inte att beskriva, faktiskt. Du mister allt i tillvaron, din struktur. Allt det som var ett normalt liv. Du tappar allt det vanliga, säger hon.
Hon funderar en liten stund innan hon fortsätter:
– Men grejer är ju inte allt. Det värsta var nog att förlora alla minnessaker som jag haft. Jag är 49 år och alla de åren är liksom bortraderade. Det är inte lätt för en medelålders kvinna. Nu blir det liksom att få börja om på nytt igen.
Det får hon nu hjälp med, tack vare mängder av vänliga själar som skänkt egna saker för att de drabbade av Hertsöbranden ska få en lite lättare väg tillbaka.
När Maria Nilsson kommer till Hallonet, den samlingslokal på Hertsön som nu fungerar som förråd, har Carola Forsberg allt färdigt. Maria har hyrt ett stort släp men inser snabbt att det inte kommer att räcka långt.
– Men snälla kära nån..., säger hon när hon får se sängarna, sofforna, mattor, mikrougn, stolar, bord, lampor, täcken, kuddar, speglar, blommor, galgar, strykbräda...ja, till och med en julljusstake.
Tillsammans packar Maria och Carola släpet smart och snabbt. När de är färdiga har de fått plats med det allra mesta.
– Vad är det för trams att fruntimmer inte kan, säger Carola och båda skrattar hjärtligt.
Det är liksom stämningen. Glädje mitt i allt allvar och tacksamhet. Skratten blandas med tårar och när första lasset är packat ser Maria Nilsson märkbart rörd ut.
– Man blir jätteödmjuk i en sån här situation. Jag är så tacksam. Jag vill tacka alla människor som skänkt saker. Varenda en.
Nu har Maria hyrt ett hus i Kalix där hon arbetar. Det är hennes nya liv hon just packat in i släpvagnen. Saker som kommer från människor hon inte ens vet vilka det är.
– I det här kalla landet så tror man att alla bara sitter hemma och tänker på sig själv, men om någon börjar och visar vägen finns det en hel uppsjö av människor som rusar till för att hjälpa. Det är fantastiskt.
Hon får en kram och en puss av Carola Forsberg och då gråter båda två.
– Carola är en sådan fantastisk människa. En underbar eldsjäl. Jag hoppas verkligen att hon får fortsätta med det här arbetet att hjälpa människor i krissituationer. Skriv gärna det, att någon borde hjälpa henne med en lokal.
– Nu får du sluta innan jag lipar ihjäl mig, säger Carola och torkar kinderna.
De ger varandra en kram och sedan åker Mara Nilsson sakta iväg mot sitt nya liv – tack vare de goda människornas gåvor.