Det som slår en omedelbart när man går runt på Storgatan är att det är förbaskat – infoga valfri svordom – kallt. Det andra som slår en är att de som kan nog håller sig inomhus – vid halv tio på förmiddagen ekar Storgatan tom.
I andra delar av stan pågår det en del aktivitet. Ute på isvägen är det trots allt en hel del personer ut på promenad. Nedanför varvet kämpar förarna tappert i traktorerna med att skotta upp den delen av isvägen.
Vid lunchtid är det något fler som rör sig på Storgatan. En av dem är Maria Pedersen som uppskattade kylan hon hade alldeles nyligen landat i Luleå för ett besök.
– Jag flyttade från Luleå för 22 år sedan så jag är superglad att jag tajmade in en sådan här köldpeak. Det får mig att tänka på vintern 99 när vi hade över 40 minus, säger hon.
Efter Smedjegatan är Karl Andersson ute och går med hunden Bert.
– Det är knappt att man överlever, det är riktig illa. Min hund fryser nästan ihjäl. Det är inte härligt.
Hur gör du för att hålla värmen?
– Vi går inte så långt. Att hålla sig inne är väl bästa sättet, säger Karl Andersson.
Rolf Olsson hade klätt sig med dubbla mössor och lager på lager med tröjor under jackan för att hålla värmen.
– Temperaturen är naturligtvis låg men inte avskräckande för mig, säger han.
Har kylan ställt till några problem för dig?
– Nej, inte hittills. Kanske tvärtom jag har tid att sitta och läsa mer nu än annars.