Ett garvat recept

Kallaxrevyn firar 20 år i år. Som vanligt består ensemblen uteslutande av kvinnor.
- Första året var det faktiskt med en man. Men han tyckte nog inte att det var så roligt, säger Barbro Brännström i pausen.
Årets upplaga av Kallaxrevyn, "Rena medicinen", är egentligen ett hopkok av sketcher som möjligen spretar åt det mer hälsosamma hållet. Utgångspunkten är Kallaxrevyns eget vardagsrum, och sketcherna hålls ihop av medlemmarnas små anekdoter baserade på verkliga (?) händelser i deras eget förflutna. Till exempel berättar Gun-Marie Bergman om sin tid som apotekspryo och hur fel det kan bli när en Överkalix-bo ska beställa kondomer i storstan. Efteråt kommer sketchen om apotekets privatisering som ett brev på posten.
Börjar trevande
Första akten börjar lite trevande. Men när det har blivit tid för sketchen "Irish coffee" är publikens skrattmuskler uppvärmda och kvällens första gapflabb utbryter. Det är alltid roligt att se någon fylla flinten med vispgrädde.
Då, som så ofta annars, är det Monica Öström som framkallar skratten. "Luleås charmigaste man" och "Försäljning med spänning", där en elförsäljare tros handla med sexhjälpmedel och en röd termos misstas för det senaste inom dildos, går också hem ordentligt hos publiken.
Underhållande paus
På de mindre revyerna är också pauserna underhållande, visar det sig.
- Vi serverar alltid rulltårta i pausen. Men ett år gjorde vi inte det. Då blev det ett jäkla liv, säger Barbro Brännström.
Lägg därtill en metallare som nästan faller av stolen när det visar sig att en främling vid samma fikabord är bördig från Storsien. Det är sådant som bara händer när man besöker Kallaxrevyn.
Under bältet...
Precis som under första akten hamnar många av andra aktens sketchpoänger under bältet. Roligt är det förstås när Petter Nicklasson (Kerstin Söderström) kommer till vårdcentralen med vaxpropp och förväxlas med en ungdom (Barbro Brännström) som dras med klåda i skrevet. Monica Öströms trägna försök att imponera på en blind kvinna (Kajsa Svensson) på gymmet är också lyckad.
...men även allvar
Malin Brudell bakom pianot bryter av flamset med två stycken hjärtskärande sångnummer som håller hög klass. För övrigt uppskattar jag stundtals ensemblens anekdoter mer än sketcherna som kommer efteråt.
Historierna ger en fragmentarisk men ändå intressant inblick i en Kallaxrevy med två decennier på nacken. Av publikresponsen att döma får vi väl hoppas på att de överlever i två decennier till.