Säga vad man vill om kalasets bokningar, men några som ständigt verkar lyckas med sina val av artister är Svartöns blues. Bluestältet har gjort det till vana att bjuda på små överraskningar - så även i kväll. Halvvägs i alla fall.
Finska slidedrottningen Erja Lyytinen gästade Luleåkalaset redan 2008 (och dessförinnan Kulturens hus 2007) och gjorde sig till något av en publikfavorit.
Publiken dansar loss
Som fredagens första akt inleder hon med ett muller och lite av det berömda slidet. Och redan här ska publiken ha en stor eloge då de genast sluter upp, dansar loss och visar Erja kärlek.
Men. Jag må ha ett otränat bluesöra och för en som inte är något vidare fan av milslånga mellanspel, tenderar det hela - mest hela tiden - flyta ihop till en enda gröt av mangel och gnissel (vilket i och för sig publiken verkar älska).
Förutom det hade jag faktiskt förväntat mig lite mer klös. Inte det halvtama Jill Johnson-stuk som Erjas röst för tankarna till. Hennes styrka ligger helt enkelt i själva gitarrtrasslandet.