BOB HUND- Höj basen! Kittla Luleåborna i röven!
Orden är Thomas Öbergs och nä, det är ingen tvekan om att Bob hund är huvudattraktionen denna kväll. I stort sett hela festivalen har tagit sig till LTU-scenen för att utsättas för hets. Musikhets mot folkgrupp. Fanns det en sådan anklagelse skulle Bob hund vara ständiga återfallsförbrytare. I positiv bemärkelse då.
Med en långsam, mer spoken word-liknande låt, börjar 20-åringarna lite mystiskt. Ja, jag menar det 20-åriga bandet.
Medlemmarna i denna orkester (som de själva kallar sig) har passerat 40-sträcket. Och fasiken vad skönt det är att både se och höra på fullblodsproffs. Som fortfarande älskar det de gör, kanske ska tilläggas. För här är det inte bara en dag på jobbet. Ljudet, ljuset och Thomas Öbergs scenkit sitter som en smäck.
Jag pratade med Bob hund en stund innan de klev upp på scenen. En av frågorna rörde eventuella arvtagare. De kunde inte direkt nämna några. Ville inte. Nä, för det finns ju inga! Bob hund är ensamma i sitt slag. Fortfarande.
Och denna damp-pop är extremt svår att värja sig mot. Det är ösigt, originellt, underhållande och stundtals också lite väl mangligt för min smak. Och så lite läskigt faktiskt. Musiken och sättet den framförs på, skulle lätt kunna skapa någon slags masspsykos- och/eller hysteri. Den kan leda oss vart som helst. Som tur är det till bra platser.
Det här är grymt. Även om jag tror att Bob hund kan lägga i ytterligare en växel. Bäst är i alla fall Ska du hänga med? Nä!, Grönt ljus åt alla och Det överexponerade gömstället.