Nyligen beslutade kommunstyrelsen i Luleå att förlänga möjligheten för ensamkommande unga att få stanna kvar i kommunen, under förutsättning att staten skjuter till pengar. De som omfattas av den nya gymnasielagen som ger möjlighet till uppehållstillstånd för studier får bo kvar, liksom de som väntar på beslut. Men de som har fått avslag på sin ansökan, måste flytta den 1 februari, även om de har en pågående asylprocess. Det handlar i dag om fyra unga vuxna, enligt Arbetsmarknadsförvaltningen, som nu ställs utan bostad när de måste lämna kommunens boende på Björkskatan.
– Alla som berörs går i skolan, en del av dem har praktikplatser och de kämpar för att orka, varje dag. Nu slängs de ut till ingenting, säger Meta Wiborgh, engagerad i Kraftsamling för ensamkommande unga i Luleå, nätverket Vi står inte ut och föreningen Ideella familjehem i Luleå.
Hon anser att beslutet strider mot Luleå kommuns hållning i frågan om att låta de som fortfarande befinner sig i sin asylprocess bo kvar i kommunal regi. Nu pågår en kamp mot klockan för att ordna tillfälliga boenden till de som snart står utan. De som har uppehållstillstånd och har fått egna lägenheter av kommunen får enligt uppgift inte ha inneboende kompisar första året och därmed kan det vara svårt för de som nu blir bostadslösa att få en sängplats någonstans.
Lenita Ericson (S), kommunalråd i Luleå, betonar att det beslut som kommunstyrelsen har tagit faktiskt möjliggör att ett 30-tal personer får stanna kvar i Luleå, i väntan på beslut.
– Det här är extremt svåra frågor och jag vet inte om det finns något rätt eller fel här. Asylprocessen kan ta väldigt lång tid och någonstans måste vi behandla dem som vilka ungdomar eller människor som helst som finns här, som blir bostadslösa.
– Många har ju varit här länge och har ju etablerat sig här. De har ett kontaktnät. Då finns det som en bortre gräns när vi som kommun kanske får och bör kliva in.
1 februari, det är ju väldigt snart?– De killarna som berörs kommer ju att behöva stöd från omgivningen, så är det ju.
Är det en kostnadsfråga?– Delvis är det ju det. Men jag skulle vilja säga att det handlar om likabehandlingsprincipen, att inte göra skillnad på dessa unga och andra ungdomar.
Många har kompisar med lägenheter, men de får ju inte ha inneboende?– Det är ju helt orimligt och det måste man se över. Det kände jag faktiskt inte till. Jag ska titta på det så fort jag bara kan.