Enkelt, lite tråkigt - men väldigt vackert
KONSERT
Lisa Nilsson firar 20 år som artist och känner sig därför mycket tryggare på scen, vilket NSD:s recensent kan hålla med om.
Foto: Bengt-Åke Persson
Men samtidigt behövs det inte så mycket mer. Lisa Nilsson har en röst som bär upp konserten, som är den sista under hennes turné där hon firar 20 år som artist.
Det är balladerna som är höjdpunkterna, som till exempel Handens fem fingrar som passar in i den här enkelheten.
De gör det värda att faktiskt sitta i Kulturens hus och ha Lisa Nilsson livs levande framför sig, i stället för att stanna hemma och lyssna på henne i stereon.
Det som också ger det lilla extra är mellansnacken där hon delar med sig av berättelser från livet. Publiken, som är i medelåldern, verkar uppskatta dem och sitter och nickar igenkännande när hon berättar om hur det är att vara mamma. Nickningarna byts sedan ut till skratt när hon återger en historia om hur det gick till när hon köpte en stringbikini i Rio de Janeiro, och det hela följs så klart åt av låten Regn i Rio.
Lisa Nilsson har sagt att hon är mycket tryggare som artist nu än för 20 år sedan. Även om jag inte har sett henne då, kan jag mycket väl hålla med henne. Hon utstrålar trygghet och hon hade lika gärna kunnat stå hemma framför spegeln som i ett näst intill fullsatt Kulturens hus.
Sammanfattningsvis blir det en stundvis långdragen kväll, men samtidigt väldigt vacker.
Så jobbar vi med nyheter