Gruvsamhället Malmberget är på väg att utplånas och byggs upp på nytt i grannstaden Gällivare. Mats Hillblom har med sin filmkamera dokumenterat en del av processen.
– Jag sitter ju på plats och ser allt otroligt som händer. Att i stort sett tömma ett helt samhälle är unikt.
Han har valt att skildra stadsomvandlingen genom människors försök till vardag, i en omvälvande tid i deras liv.
– Framförallt blev jag intresserad av vad som händer med människorna som bor mitt i det här, och som påverkas på ett eller annat sätt.
Mats Hillblom har bott i Gällivare sedan slutet av 1970-talet och minns tiden då staden låg i skuggan av det blomstrande Malmberget, innan allt började förändras.
– ”Sotdöden” kommer jag speciellt ihåg. ”Gällivare dör sotdöden”, stod det i tidningen, men 2005 började det hända saker och det blev ganska kul. Det blir inte bara sotdöden, tänkte jag.
2009 deltog han i en workshop på temat ”Att flytta en stad”. City Move och projektet Nya Gällivare startades med en vision för samhällsomvandlingen: ”En arktisk småstad i världsklass”.
– Här bör man ju hänga med och se vad som händer, tänkte jag.
Där och då påbörjade han arbetet som kom att pågå i nio år. 2014 kom journalisten Marianne Söderberg med i projektet som redaktör.
– Hon har varit väldigt betydelsefull, annars hade det inte blivit nånting. Vi har suttit med materialet hela vägen, hon har sagt vad hon tycker, vi har pratat om hur vi går vidare och hur filmen ska sluta.
De kom fram till att allt måste göras i ”reality”. Plötsligt hörde Mats Hillblom en frisör från Malmberget prata i radio. Där fanns nyckeln till berättelsen.
Frisören Annica blev en sambandscentral som kunde förmedla kontakterna till sina kunder.
– När folk kom och klippte sig kunde jag vara betraktaren och filma medan de pratade om vad som händer i samhället och hur de drabbades. Det blev jättebra.
Programledaren Aimo Liukku på Radio Gällivare fick också en stor roll:
– Han är en intressant person i sig, sticker ut i vimlet. Många har velat göra film om honom men han har tackat nej, så jag var jätteglad för att kunna hänga på Aimo. Alla samlas i hans studio.
De lokala politikerna är en viktig del av historien.
– Jag fick hänga med på de stora bitarna och se vad som händer, men också komma dem någorlunda nära och se politikens villkor för dem som personer.
Mats Hillblom lovordar de medverkande i filmen.
– De ställde upp så bra. Sen blev de ju ganska trötta på mig. Man måste försöka vara lite musikalisk för att inte var störande. Men samtidigt, herregud, nu händer det saker, då måste jag få kontakt med dem.
Han ler och tillägger:
– Jag kände mig lite som en telefonförsäljare till slut, nu ser de att det är jag som ringer. Men det gick bra.
Att filma dokumentärt, utan intervjuer, har varit ett äventyr. Vissa ögonblick gav det där lilla extra till filmen:
– Det är mycket som händer kring barn, det gillar jag. De är ju härliga. När vi filmade en barnfamilj kom de där spontana kommentarerna som man sitter och väntar på.
Alla turer kring samhällsomvandlingen har givetvis innehållit mycket sorg och bitterhet hos Malmbergsborna, något som Mats Hillblom inte har upplevt så mycket hos dem han har träffat.
– Tråkigast var det för kvinnan som bedrev en rörelse och fick lämna hela sitt livsverk. Men jag kom in lite senare i processen, då alla hade förhandlat klart med LKAB och accepterat faktum. Det som är gemensamt för personerna i filmen är väl att de har haft en kamp med LKAB för att få igenom det de vill ha.
I slutet av filmen får vi se hur det gick för dem, och vilka liv de lever i dag.
– Jag hade väntat mig mer sorg, den är man van vid. Vi väntade på epa-traktorerna när de åker på ett tomt torg. Men det måste finnas en möjlighet också, det händer ju så mycket nytt, allt som byggs upp, helt nya bostadsområden.
Själv tycker han att allt som sker är jättespännande.
– Jag förstår att för dem som bor i Malmberget, och är födda och uppvuxna där, måste det naturligtvis vara jättesorgligt. Det finns ju ingenting kvar. De som är med i filmen har gått vidare, och det tror jag de allra flesta har gjort.
– Men det är ju helt sanslöst att bara släcka ett helt samhälle på 12 000 invånare. Jag återvänder ibland till där jag är född och uppvuxen. Det kan jag ju göra – men det kan inte de. Så är det. Det kan jag tänka på ibland.
Den tidigare rivaliteten mellan städerna tycker Mats Hillblom har försvunnit.
– Tidigare gick snacket: ”Enda anledningen att åka till Gällivare är att gå på Systemet”. Många skulle flytta, men inte dit. Den gamla antagonismen inom fotbollen och idrotten känner man inte heller av på samma sätt längre.
Och stadsomvandlingen fortsätter. Kyrkan ska flyttas, och till nästa år ska 600 gymnasieelever gå skola i centrala Gällivare. Om det blir fler filmer från Malmberget kan han inte svara på.
– Det blir inte nio år till i alla fall, men det vore intressant. Frågan är hur.
För musiken i filmen står Gällivaremusikerna Johan Airijoki och Markus Mattsby.
– Johans låtar existerade redan men satte en stämning, och Markus har specialskrivit musik för att binda ihop berättelsen. Jag sätter ett oerhört värde i att de flesta som medverkar i filmen är från Gällivare. Den är till största delen lokalproducerad.
Fotnot: Filmen premiärvisas i SVT den 12 september men finns på SVT Play från den 8 september.