Janne Olofsson, 65, bibliotekarie, Luleå.
– Jag tror att vi kan rädda jorden. Det har kommit larm tidigare som vi har kunnat åtgärda. Som larmet om hur sjöarna hade försurats och att Stockholms ström var så giftig att du dog om du ramlade i. Nu fiskas det i strömmen. Jag tror att vi kan vända också saker i större skala. Det ligger ekonomi i miljövänlig teknik och lönsamhet är förutsättningen för en positiv utveckling. Olja är ju inte lönsamt längre och borrningar vid Alaska har stoppats. Det finns enorma utvecklingsmöjligheter i förnyelsebara energikällor och det satsas mycket i utvecklingsländerna.
– Själv gör jag för lite för miljön och behöver bli bättre. Jag sopsorterar självklart, jag försöker äta mindre nötkött än tidigare och jag köper fairtradeprodukter så långt det är möjligt. Allt kaffe och allt utomeuropeiskt
vin som jag handlar är ekologiskt och fairtrademärkt. Europeiska viner anses tydligen renare och inte i behov av någon märkning.
Börje Ekström, 70, kulturarbetare, Luleå.
– Nej, vi kan inte vända utvecklingen. Det är kört, och det beror på att den internationella kapitalismen och girigheten inte går att stoppa. Det finns väldigt många goda krafter och de växer inför Parismötet om miljön, men jag är tyvärr väldigt pessimistisk. Jag tänker "Vilken tur att jag inte har barn!", vilket jag annars har sörjt mycket.
– Jag gör saker i det lilla i vardagen. Sopsortering är jag noga med och jag äter väldigt lite kött. Jag släcker lampor och cyklar eller går istället för att ta bilen. Stadsjeepar gör mig rasande. Konsumismen är förfärlig. Vi måste ändra hållning! Nationalekonomiskt går pengarna till aktieägare istället för att fok ska få behålla sina arbeten. Vinsterna förväntas öka så att företagen inte har råd att ha kvar personalen. Mot konsumismen och girigheten kämpar till och med gudarna förgäves. Av Northlandsatsningen finns bara tomma lägenheter och miljöskräp kvar.
Anna-Lena Lönnerö, 30 plus, ekonom, Luleå.
– Jag har fyra barn som är mellan 2 månader och sex år gamla. Jag är optimist.
– Jag sopsorterar och lär barnen att göra det och annat vänligt för miljön. De får följa med mig till återvinningen och tycker att det är roligt att sortera. De vet också att kranar inte får stå och rinna, att de inte ska spola i onödan och att lampor som inte behövs ska släckas. När jag handlar tänker jag på att välja ekologiskt och närproducerat. Här uppe sorterar vi våra sopor men jag har släkt i Stockholm och där görs det inte. Det är för dåligt att sopor inte sorteras på en plats där det bor så mycket människor.
Gunnel Karbin, 67, livsnjutare, Luleå.
– Vi måste vända utvecklingen på allt från individnivå till global nivå.
– Varje individ kan göra saker som att sopsortera, äta mindre nötkött, handla miljövänligt när det gäller allt från dagligvaror till vitvaror och andra varor. Vi kan inte fortsätta med slit och släng då vi köper billigt och sedan kastar. Det innebär ett enormt slitage på miljön. Vi måste samarbeta globalt för en bättre miljö. Det blir snabbt katastrofläge om vi inte lyckas stoppa den negativa utvecklingen. Det är bråttom nu! Det finns tecken på viss framgång, det har börjat lossna och jag hoppas att det fortsätter så.