Reaktionerna var starka efter Norrbottens Medias rapportering om fallet med den tvångsbältade åttaåringen inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin på Sunderby sjukhus och avdelning 45.
Läs mer: Åttaåring tvångsbältades – slutade andas
– Fanns det verkligen inte något annat sätt att få en åttaåring att lugna ner sig? undrar Kerstin Evelius, nationell samordnare inom psykisk hälsa.
Läs mer: Det är inte okej att bälta barn – punkt
JO:s kritik efter inspektionen var omfattande men enhetchef Lars Löfgren står bakom tvångsåtgärden, även om han inte vill kommentera det enskilda ärendet.
– Lpt-lagen (lagen om psykiatrisk tvångsvård, reds anm) gör inte skillnad på ålder. Dessa åtgärder handlar om att skydda patienten mot sig själv, eller skydda personer i patientens omgivning. Vi tar till dem vid självskadebeteenden, suicid men även vid hot och våld mot omgivningen. Nödvärn är ofta en anledning.
Samtidigt säger han att åtgärderna är ytterst ovanliga.
– Det sista vi tar till. Väldigt få av patienterna inom barn- och ungdomspsykiatrin i Norrbotten omfattas av tvångsåtgärder, jämfört med andra län. Det handlar om en-tre patienter per år.
Att mindre barn, i detta fall en åttaåring, tvångsbältas är än mer exceptionellt.
– En högst ovanlig händelse, säger enhetschefen.
Kerstin Evelius, expert inom psykisk hälsa, menar att detta inte hör hemma i vården av barn alls. Hur vill du bemöta det?
– Jag känner till Evelius, vet att det finns olika uppfattningar när det gäller tvångsåtgärder riktade mot barn. Men vi följer lagstiftningen.
JO:s inspektion konstaterade även andra brister, däribland för lite personal på avdelningen. Finns det ett samband med tvångsbältningen?
– Tvångsåtgärder har väldigt lite med brist på personal att göra. Det är inte orsaken här.
Hur allvarlig är personalbristen?
– Nu har vi en god bemanning på avdelning 45, men periodvis har det varit personalbrist och pressat läge. Likaså gällande bristen på vidareutbildad personal.
Kan tvångsbältningen bero på bristande rutin och kunskap hos personalen?
– Sånt kan spela in, men det är inte främsta anledningarna till att vi tar till tvångsåtgärder. Generellt är det bra att vi har möjlighet till tvångsåtgärder som skydd för barnen ibland. Samtidigt kan vi alltid förbättra oss och våra rutiner. Vi jobbar hela tiden med de preventiva åtgärderna, allt man kan ta till innan en tvångsåtgärd. Där kan vi utvecklas ytterligare.
JO menar vidare att informationsbroschyrerna till patienterna var dåliga. Hur kommer detta sig?
– Vi måste komplettera med den skriftliga informationen, det får vi ta till oss.
Samtidigt säger Lars Lövgren att avdelningen nu är inne i en positiv fas.
– Vi har flera som vidareutbildas nu, där Region Norrbotten också ordnar med bra förmåner för personalen. Det är vi tacksamma för. Vi har också skaffat bättre möjlighet till avskiljning, som JO också efterfrågar, med ett säkert rum, så man ytterligare kan undvika tvångsåtgärder.
Lars Löfgren vill således tona ned oron för en eventuell kris inom barn- och ungdomspsykiatrin på Sunderby sjukhus.
– Absolut inte. Vi har en väl fungerande verksamhet, med bra personal och läkare, få tvångsåtgärder. Föräldrar och patienter är oftast nöjda. Men JO-inspektionen gav oss oss nytt att tänka på, säger Lars Löfgren, enhetschef.