En värmande kram för Spirans egen mor

Att fira mors dag är inget måste. Rose-Marie Lundström-Stenberg nöjer sig med fika eller kanske en måltid tillsammans med sina nära och kära.
Någon gång har det hänt att hon fått en blomma.
- Ihågkommen blir jag alltid på ett eller annat sätt.

Rose-Marie Lundström-Stenberg arbetar sedan den 1 januari 2006 på Spiran, som är Luleå kommuns
centrum för service till invandrare. Här kan även andra Luleåbor erbjudas praktik.
Till huset på Kronan kom hon 2002, då som anställd av socialförvaltningen. Uppdraget var att finna en bra geografisk plats där meningsfulla arbetsuppgifter kunde utföras av funktionshindrade med LSS-stöd.
- Gruppen är fortfarande kvar. Det är skoj att jobba ihop.
Om sin tjänst säger hon:
- De skörare kanske hamnar hos mig. Jag har alltid tyckt att de är det mest spännande.

Fördelarna med att ha en tjänst från början är att hon fått utveckla verksamheten efter hur hon tycker att man ska jobba, dessutom med ett mångfaldsperspektiv.
Hon berättar om möten med olika individer - unga, långtidssjukskriva på väg tillbaka, personer med annan etnisk och religiös bakgrund
- Jag tror att det är ganska ovanligt att jobba på det här sättet. Det är intressant för mig. Jag lär mig varje dag. Här har jag fått kunskap som jag aldrig annars fått.

Många av dem som placeras här tror inte så mycket på sig själva. För Spiran är målet att få individerna att känna att de kan, att de har förmåga.
- Många gånger har ingen plockat fram den egenskapen eller så har den skuffats undan.
Rose-Marie Lundström-Stenbergs filosofi är att om man får göra det man vill så är det lättare att lyckas.
- För många har misslyckandena avlöst varandra. Då är det bra att få börja med något man är intresserad av.

När en ny praktikant erbjuds plats inleds det alltid med samtal, enligt en given mall. På Spiran är man tydlig med vilket uppdraget är och vad som förväntas av individen.
- Det är viktigt att veta vad som gäller. Det här är en bra arbetsplats, där vi gör riktiga saker.
Rose-Marie Lundström-Stenberg lyser upp och förklarar att hon, via arbetsförmedlingen, anställt tre av de tidigare praktikanterna.
- Ibland känner man att en person har mer att ge, säger hon.
Hon erkänner att dagens arbetsmarknadspolitik bekymrar henne eftersom hon vill ha mer helhetssyn. Inte bara lite punktinsatser här och där.
Hon fortsätter:
- Tid är alltid något vi behöver. Jag skulle verkligen önska att man tittade mer på det, säger hon och tillägger att hon hemskt gärna skulle vilja träffa dem som bestämmer. Få till stånd en dialog med politikerna. Koppla ihop det konkreta med besluten på papperen.

Många av dem som faller utanför i dag riskerar att bli beroende av försörjningsstöd.
- Det är resurser som slösas bort. Här finns en sådan urkraft, sådana resurser finns hos de flesta. Det är bara att plocka fram.
Sitt arbete beskriver hon som fantastiskt inspirerande. Målet är att göra varje dag till en bra dag.
- Att få respons för sitt sätt att jobba är a och o. Det är utvecklande och en förutsättning för att trivas.

Intervjun avslutas med att hon avslöjar att hon är utbildad rehabiliteringspedagog.
- Jag gjorde slutpraktiken i Ryssland, säger hon och skrattar samtidigt som hon erkänner att det även där blev många intressanta människomöten.