Norska författaren Merethe Lindström fick Nordiska rådets litteraturpris 2012 för romanen ”Dagar i tystnadens historia”. Den lovordades också av kritikerna. Sedan har hon återkommit med en roman och en novellsamling. Också dessa fick ett varmt mottagande.
Den nya romanen ”Nord” gör det svårt att stämma in i hyllningskören. Den står liksom och stampar på samma fläck och väcker inga känslor. Gestalterna som passerar revy blir aldrig människor, de får i många fall inte ens namn.
Romanen handlar också om en vandring. Det är en ung pojke som tagit ut kompassriktningen för att nå tillbaka till Nord under ett krig som är på väg mot sitt slut. Han har lämnat fångmarscherna och går genom ett krigshärjat land och möter människor som också lyckats överleva.
Under vandringen får han sällskap, först av en yngre pojke som tar med sig ett litet barn som knappt kan gå. De får söka mat i de krigshärjade trakter de vandrar genom. Sedan är sällskapet en flicka från ett resande teatersällskap.
Ibland talas det om böcker som bladvändare. Ibland betyder det också en längtan efter en utveckling, att en berättelse ska stiga fram. Det gör det inte för Merethe Lindström denna gång.