För flera tidningar har kulturpriser medfört god renommé samtidigt som kulturarbetare uppmärksammats och fått en skärv för sitt fortsatta skapande.
Men nu råder nya tider.
Allt som inte har med kärnverksamheten att göra kan lyftas bort för att de tidningar som ingår i koncerner måste leverera avkastning uppåt – och då pratar vi om ett uppåt som inte är hemmahörande i länet.
Om nu 100-årsfirande Norrländska Socialdemokraten inte har råd med ett årligt kulturpris, måste rimligen läsekretsen undra vad det härnäst ska sparas på.
Läsare ser vad som är i görningen och att det som tas bort – fotografer, redigerare, receptionister, kulturpris och annat – omöjligt kan leda till en bättre tidning.
Låt mig gissa att fler tidningar som ingått, eller snarare, uppgått i koncerner har avskaffat sina kulturpris.
Kvar blir ett fåtal tidningar som fortfarande tycker det är värt att uppmuntra lokal och regional kultur, till exempel Sydsvenska Dagbladet (60 000 kr), Dagens Nyheter (50 000 kr), Ystads Allehanda (25 000 kr). Borås Tidning delar årligen ut 100 000 kr till årets bästa skönlitterära debut. Det senare får ses som ett nationellt pris, då prisad debutant kan bo var som helst i landet.
Så här in på det nya året har vi kanske inte sett vidden av de nerskärningar som kan drabba kulturen i Norrbotten. Vi får se vad som händer när Kenneth Backgård på allvar greppar osthyveln och börjar granska kulturens poster i regionens budget.
Trist dock att hundraåringen NSD blev först ut med att avskaffa en uppskattad satsning som gagnat kulturen.
Och sett i NSD-läsares perspektiv: Om en tidning inte har råd att behålla ett kulturpris om 25 000 kr, hur ska vi kunna förvänta oss några som helst satsningar?
Såväl NSD som Kuriren har bra kultursidor, vilket vi kan tacka bra, hårt arbetande redaktörer snarare än koncernledningars klåfingrighet.
Det framstår som en synnerligen dålig affär att lägga ner ett kulturpris, när pr-värdet överstiger de 25 000 kronor som satsas. Tankevurpa, kort sagt.