I morgon når filmregissören Kjell Sundvall den aktningsvärda åldern av 60 år.
Han har under hela sin karriär framhållit och verkat som "stolt norrbottning". Det har blivit något av ett adelsmärke för honom och oss. Han lämnade länet redan 1975 för filmstudier på Dramatiska Institutet i Stockholm. I det stora hela är det en petitess för hans förankring i länet är djup och bred.
Född i Edefors
Hans mor kommer från Kukkola vid Torneälvens strand, ett par mil uppströms Haparanda. Fadern anlände till världen i byn Rian som brer ut sig vid Kalixälven strax innan Kalix. Han föddes i Edefors, Harads. Jubilarens i stort sett första elva år av utveckling skeddedock i Älvsbyn med Piteälven som fond. 1964 flyttade tandläkarfamiljen till Luleå vid Luleåälvens mynning.
- Man kan säga att min barndom finns i Älvsbyn och mina ungdomsår är Luleå, konstaterar Kjell.
Till Albanien
I mitten av 60-talet började vänstervågen att skumma och vår alerta yngling surfade med. Han var väldigt aktiv i FNL-grupperna och i den så kallade bokstavsvänstern.
- Det gick så långt att jag åkte med Svensk-albanska vänskapsföreningen till Albanien. Mina trosfränder sa att det var lyckolandet i Europa, där fanns framtiden. På plats fick jag mina första dubier om att allt inte stod rätt till. Men väl hemma höll man god min, man ville inte bli betraktade som renegat. Det var ganska likt de svenskar som åkte till Sovjet på 30-talet. Idag vill jag bara kalla mig humanist, konstaterar Kjell, snart 60 år.
Kämpade för lokal
Ungdomsenergin puttrade på, vår yngling engagerade sig i Kul 67 som krävde ungdomslokal i staden. Efter hård kamp med många turer avgick de med seger och fick sin lokal.
- Det började så bra och slutade i smärre tragedi. Det kom in så mycket folk av alla sorter och ingen tog ansvar för det hela. Efter några månader stängdes lokalen på grund av vanskötsel.
Det blev lite jobb på SVT i Luleå där han servade regissörerna Lars Molin och Christian Lund som hade uppdrag där.
1980 regisserade Kjell Sundvall komedin "Vi hade iallafall tur med vädret". Kritikerna var lite ljumma men i de breda folklagren blev det tonträff utan like och som inte kan upprepas. Det finns bara ett original. Därför avstod Kjell för att medverka i tvåan som gjordes.
Det tog 15 år efter succéfilmen Jägarna innan han hade ett manus som han tyckte höll till en Jägarna 2, även denna gång var magkänslan rätt.
- Ju vackrare omgivning, desto grymmare ter sig det mänskliga dramat, säger han.
Kritik har kommit som säger att han förstorar myter och drar ut på klichéer om vårt nordliga län.
- Jag är uppväxt i Norrbotten och jag känner folk som skjutit både renar och hundar. Mord och våldtäkter tillhör filmgenren som jag företräder, det spetsar till kompotten, det är som i romanens värld. Jönssonligan utspelar sig i Stockholm men inte tror vi att alla stockholmare är som Jönssonligan, fastslår Kjell.
I alla fall har Jägarnafilmerna fått folk, speciellt i Norrbotten, som aldrig brukar besöka en biograf att avlägga visit. För en filmskapare måste det ses som en stor framgång.
2006 promoverades han till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.
Guldbaggevinnare är ofta inga publikmagneter. Varför?
- Kritiker och publik tycker inte lika alla gånger. Jag har ingen riktig förklaring till detta. Oscarsvinnare är i stort sett alltid publikframgångar, man har en mer kommersiell syn där. I Sverige tenderar den konstnärliga synen att bli lite för elitistisk. Jag tror att en del filmer görs för att tillfredsställa kompisar som är kritiker. De är inte alls menade att locka folk, de är för konstiga. Gör man en film på 25-30 miljoner har man ett ansvar att underhålla en bred publik och att en stor del av satsade pengar återvänder.
Guldbagge
1996 fick han en Guldbagge för bästa regi i filmen Jägarna.
Vad sysslar du med nu?
- Just nu inget speciellt. Vi skulle börja spela in Paganinikontraktet i augusti men det saknas pengar så det skjuts ett år framåt. 44 miljoner är äskade för filmen men det löser sig nog så småningom.
Hur ska du fira?
- Vi firade faktiskt förra lördagen med ett "rock´n´roll-party" med ett coverband som ångade ur sig bästa musiken, sextiotalsmusiken.
Vi gratulerar och lyfter på jägarhatten.