Daniel håller om Hjalmar tio månader när han säger de orden. Hjalmar har dock munnen full med pepparkaka och skrattar, lyckligt ovetandes om allvaret i pappas ord.
Daniel Hjelte har inga problem att nästan sekund för sekund minnas den där dagen och vad som hände på E4:an mellan Luleå och Piteå.
– Jag var på väg till skolan. Jag pluggar på LTU och skulle ha en redovisning. Vid Ersnäs pågår ju ett vägarbete så man kommer väldigt nära de bilar man möter.
Det var just där mötte han timmerbilen – och råkade ut för alla bilförares mardröm.
– I ögonvrån såg jag trästocken släppa från släpet och min första tanke var ungefär: "Hur fasen ska jag komma levande ur det är". Jag var ganska säker på att det var kört.
Det gick nämligen inte att väja åt något håll. Det som återstod var att tvärnita.
– Jag bromsade allt vad jag orkade och trästocken slog ner precis framför bilen. En sekunds skillnad och den hade kommit in genom förarrutan.
Daniels volvo fick stora skador, som försäkringsbolaget senare värderade till 58 000 kronor.
– Min första tanke var att köra ikapp den för att varna föraren. Men min bil var så trasig att den bara kunde köra 30 kilometer i timmen.
Men vägarbetare som arbetar vid Ersnäs korsning såg olyckan och noterade också hur överlastad timmerbilen var.
Därför tog flera upp en jakt på timmerbilen och lyckades få stopp på den en bit söderut.
– Föraren var ung och verkade chockad. Och egentligen är jag inte ute efter honom. Han har säkert bara gjort som han var tillsagd att göar, säger Daniel.
Ändå kändes det självklart att göra en polisanmälan.
– Jag ringde samma dag. Men det var faktiskt precis samma dag som en baby blev ihjälkörd och det var den tragiska dödsolyckan på SSAB, så polisen bad mig återkomma dagen efter.
Det gjorde han. Han ville polisanmäla händelsen. Till stöd hade han namnet på chauffören samt bilder på hur överlastad bilen var. På bilderna syns tydligt hur flera stockar ligger ovanför skyddspinnarna.
– Och ingenting var trasigt. Stocken hade lossnat för att lasten var livsfarlig.
Till sin stora förvåning fick han nyligen ett brev från polisen. Utredningen var nerlagd – eller rättare: den var inte ens inledd.
I motiveringen står: "Förundersökning inleds ej – ytterligare utredning torde ej leda fram till skälig misstänkt".
– För mig är det helt obegripligt. Nästan en rättsskandal. Det skedde en allvarlig olycka och det är bara tack vare slumpen som jag lever. Dessutom gav jag polisen alla uppgifter den behöver för att gå vidare med det här.
– Då och då läser man om okcykor som sker på grund av timmerbilar som tappat last. Snart sker en dödsolycka, men polisen verkar inte vilja förebygga detta trots att de här har sin chans.
Daniel säger att chocken lade sig ganska snabbt efter olyckan, men att tankarna på vad som kunde ha hänt fanns kvar ett bra tag.
– Jag tänker fortfarande på det varje gång jag möter en timmerbil. Jag blir liksom på alerten. Handlingsberedd.
Håkan Innala är inre befäl hos polisen. Det var han som beslutade att lägga ner polisanmälan. För honom räckte det att se på de bilder som fanns av timmerbilen.
– Föraren har följt förankningsbestämmelserna. Så det är svårt att gå vidare med var det har brustit. Verkligheten är inte svart eller vit. Det kan lossna en stock ändå.
Men bilderna visar väldigt hög last?
– Det är inte höjden som avgör, utan vikten. Vi kunde inte gå vidare med det här. Det är ett försäkringsärende som vi inte lägger oss i.