Beyond Eons sångare Erik Antti är sugen på att fronta. En inlevelse så storslagen att det stundvis tippar över i ren arrogans. Han börjar presentera bandmedlemmarna redan efter första versen i första låten. Han fixar kepsen på basisten Dennis Lidberg och klappar honom på axeln. Han ålar runt på golvet med solglasögonen på. Han tippar ned huvudet och håller armarna rakt ut som Jesus på korset. Han spelar luftgitarr och ropar att publiken är underbar. Ibland är det nästan så att jag tror att han tror att han faktiskt är Bono. Men nu tippar jag själv över i ren arrogans.
Det ska sägas: om man har så enormt grandiosa pretentioner som Erik Antti, kan man gå så oerhört mycket längre än vad your average lokalband ens vågar drömma om. Skrattar bäst som skrattar sist, och än är sista skrattet inte skrattat.