Levnadsberättelser är ofta intressanta, även om det handlar om liv som inte kantats av dramatiska inslag. Så var det att läsa familjesidornas dödsrunor, när de skrevs av journalisterna och inte de närmast sörjande.
Bernt Nordgren levde åren 1895–1972 och var sågverksarbetare hela livet. Han skrev ner sin levnadshistoria för hand och det blev 49 A4-sidor, som nu getts ut i bokform av Bengt-Göran Nilsson i Kalix.
Att läsa Nordgrens redogörelse för sin levnadsbana är precis som att läsa en dödsruna i en gammal tidning. Här finns inga stora dramatiska inslag, trots två världskrig och arbetskonflikter. Det blir en ovanligt lång runa och ger inga intryck som stannar kvar i minnet.
Å andra sidan är det ett dokument över ett sågverksarbetarliv i Karlsborg och sådana dokument har alltid ett värde, även om det inte ger någon stor läsupplevelse. Undantag finns när Bernt Nordgren berättar om sitt ursprung: ”Min far var också sågverksarbetare och i hemmet fanns en ko.” Först en bit in i barndoms-kapitlet får vi veta att där också fanns en hustru.