Vinden är uppspelt och de tätt flygande snöflingorna får i motljuset hela omgivningen att likna myrornas krig. Det är klass 2-varning ute och man vet fortfarande inte om det är när man ska stanna inomhus eller bara att man måste ta på sig långkalsonger. Jag sitter i bilen på väg söderut, det är juletid och jag ska träffa min pappa. Han brukar alltid upplysa mig om SMHI:s olika varningar, pappa alltså, men jag tror mer det handlar om att han är rädd om mig än rädd för hård vind och snöblandat. Någonstans efter vägen piper min GPS till, det verkar vara problem med en olycka, och jag blir omdirigerad längs en alternativ rutt. Smidigt värre, tänker jag när jag åter slirar ut på motorvägen ett par kilometer längre fram. Tackar ödmjukast, viskar jag och klappar den lilla datan.
Sträckan E4 Norrlandskusten är utan att ta till överord inte direkt någon sexig historia men man gör liksom vad man kan för att orka, till exempel med hinkvis av bensinstationskaffe och hög musik. Just den här spellistan heter Your Discover Weekly och efter ett par låtar in känner jag snart att jag aldrig hört en enda av dessa men att jag samtidigt aldrig lyssnat på något annat. Om ni förstår vad jag menar. Varje låt är en blandning av något jag lyssnade på hela förra veckan, kanske James Blake, och något jag alltid kommer tillbaka till, kanske hiphop. En perfekt symbios som med sina inoljade valkfria händer stryker mig på kinden. Jag känner mig lugn och trygg. Känner ro.
Vi närmar oss framme, datan och jag, spellistan och jag, den urdruckna hinken och jag. Kanske är bara min hjärna hög på koffein, men i stunden känns det plötsliga uppvaknandet som något mer än endast kemiskt och jag parkerar bilen på en igensnöad p-ficka.
Jag tar fram min telefon och skriver ner orden som jag visste skulle bli den här krönikan: Algoritmen – vår tids religion. Den kraft som känns mänsklig men ändå till synes osynligt leder oss fram genom livet. Som berättar var det kan finnas olyckor och vilka vägar vi borde ta, Guden vars händer i vilka vi lägger våra Spotify-listor, våra psalmer, den kraft som låter oss tro att vi kan välja fritt på Netflix men som redan innan tagit bort en del innehåll för att våra val ska bli enklare. Enklare och renare. Den kraft, algoritmen amen, som framöver också ska bestämma vilka i våra kommuner som ska få socialbidrag.
Du ska inte köra bil när det är klass 2-varning, säger pappa och vi kramar om varandra ute på gården. Jag berättar inte att jag precis förstått vad den nya tidens försiktiga frälsning handlar om men vi pratar om mycket annat. Om livet och sånt där.
Det här är egentligen ingen kritik mot vare sig kyrkan eller den nya religionen utan bara en stund för stilla eftertanke i en tid där de allra mest sekulariserade människorna
också lever efter bud från en högre makt. Tänk på det när den här texten råkar hamna högst upp i ert flöde.