En hårsmån från döden

Det har gått drygt fem veckor sedan Tim Sandgren knivhöggs. Nu sitter vi i köket i lägenheten han delar med sin kusin Therese Marklund.
Dunk, dunk
Flickvännen Josefin Jonsson är med. De fick kontakt via internet och pratade med varandra en tid. När han kom till Luleå träffades de och nu är de ihop. Tim Sandgren kommer från Arvidsjaur och flyttade till Luleå för studier på NTI-gymnasiets medieprogram.
Tim Sandgren berättar om överfallet.
Han och några kamrater satt på stenarna utanför badhuset på Hertsön. Tre pojkar kom gående förbi dem studsandes en basketboll.
- När de hade gått förbi sade jag tyst för mig själv: dunk, dunk. Det räckte för att två av dem skulle vända tillbaka och fråga om jag ville ha spö, säger Tim Sandgren.
En av pojkarna sprättade till honom i ansiktet och den andre försökte lägga tjuvben på honom. Knivattacken kom när allt lugnat sig och Tim Sandgren började gå därifrån.
- En av killarna sprang ikapp mig. Jag märkte först ingenting av det som hände. Det gick så snabbt.
En förebild
Det sista Tim Sandgren minns var att en man hoppade av cykeln. Det var Hertsöbon Jari Uusitalo, som cyklat förbi och hört skriken. Uusitalo tryckte hårt mot det största såret för att stoppa blodflödet tills ambulansen kom.
- Han betyder mycket för mig. Utan honom kanske jag inte funnits till. Han borde vara en förebild för alla vuxna.
Tim Sandgren lyfter på tröjan och visar de fyra ärren. Tre sitter samlade i nedre delen av ryggen, varav ett mitt på ryggen, på ryggraden. Det fjärde sticket sitter lite längre ner.
Skadorna bedömdes först som livshotande, en lunga var punkterad, njuren skadad och en muskel i ryggen var av. Han förlorade mycket blod och fick senare en infektion som gjorde ytterligare en operation nödvändig.
Livet börjar sakta återgå till det normala. Han säger att han inte är rädd, men händelsen har satt sina spår. Det är på kvällarna som tankarna på vad som kunde ha hänt kommer och därför vill han helst inte sova ensam.
- Jag tappade matlusten, men den har blivit bättre. Sen ser jag mig om när jag är ute ensam.
Det jobbigaste är att han missat ett år i gymnasiet.
Möts i rätten
Under natten för dådet greps tre pojkar. Den huvudmisstänkte är misstänkt för försök till mord, alternativt dråp. Nu väntar rättegång och Tim Sandgren tvekar inte att vara med.
- Men jag gruvar mig och det är jobbigt att behöva träffa honom igen. Men jag är inte rädd.
Drömjobbet är polis.
- Jag har velat bli polis i tre år. Efter det här känns det valet ännu bättre, säger Tim Sandgren.

En hårsmån från döden

Tim Sandgren, 16, attackerades med kniv och de fyra ärren på ryggen visar var huggen tog.- På sjukhuset tänkte jag på vad som kunde ha hänt. Det är klart att jag var rädd, jag kunde lika gärna ha dött, säger Tim Sandgren.